Aftonbladet – 3 juli 1846, sida 1

eV OA MMM hon... skall giftet nalkas hennes läppar? . . skall dolken genomborra hennes kyska barn? Nej — så skall det icke vara... så får de icke vara! — Om hon är brottslig, derföre at min blick bar fallit på henne, så må allt mit blod utgjutas, för att försona hennes brott! — Genoveva skall dö! sade Mesenes med sin torra och sträfva öst. . — Ni låter henne dö, min far! — ropade don Pedro med ångest! — Jag är ingenting annat än er domare, don Pedro, — svarade Alonzo, kallt. — Nå väl, så låt mig då tala till er, som till en domare. Tillslut icke ert öra för mina böner, ert hjerta för mina tårar! — Lofva mig endast att Genoveva förskonas från döden, och jag lofvar deremot att jag skall glömma henne... att jag aldrig skill återse henne. Och om ni fordrar det, skall jag, till och med, trycka grefvens af Transtamara hand... min brors hand — tillade han med synbart bemödande. — Jag skall... ja — jag skall, till råga på allt, buga mig för donna Leonora de .Gusman. — Men då måste ni ock rädda Genoveva! — Don Diego, inföll konungen; vändande sig till denne; — är ni obeveklig ? Men då Diezo stod stum och dyster, tillade han, vänd till prinsen och pekande på öfverlomaren: o— Det är honom ni skall bedja. — Jag?... bedja denne man? — sade inanten med en åtbörd af förakt. — Men, min ar, det är ju ni, som har makten i händerna. Har han köpt sin hustru på torget, liksom Tunivierna pliga göra, efter han skall ha makt ifver hennes lif och död? — O, om jag vore konung! ... : — Don Diezo är herre i sitt hus, svarade konungen, retad af dessa sista ord, och jag kan cke öfvertala honom att benåda sin hustru. — Men ni kan: befalla honom dertill, och