Aftonbladet – 2 juli 1846, sida 1

aftonen klockan elfva, sammankrupna på der branta klippspetsen, insvepta i simpla bruna kappor. De voro ganska allvarsamt sysselsatta med att på den hårda granitytan utgjuta et! slags frätvatten, ur en stor fliska, och hvilket frätimne upplöste klippan, vida bättre än en Fås trollstaf skulle hafva gjort. När nu gra niten hade uppmjukats, lik en dez, allt efter com detta vatten framflöt, skakade en af de tvenne manspersonerna den käpp ban höll i handen och som i ena ändan var försedd med en ling jernpik, hvilken tjenade till att från klippan bortmaka askan och att deruti borra djupa bål, hvaruti stora jernktarcpar inslogos. Denna besynnerliga operation kunde icke förrättas utan med tillbjelp af en stor hammare, hvars dånande slag likväl öfverröstades af det klagande tjutet från bafvet, som brusade tält vid det ofvan omtalta svalget. — Delta är en af de tyngsta sysslor vi någonsin hafva förrättat, yttrade slutligen den mindre af de båda arbetarne, i det han betraktade en pyramid af rep, som höjde sig vid hans sida. Han talade mycket sakta, som om han hade fruktat att bli hörd af några andra öron än sin kamrats. — Ja, svarade den andra; men belöningen blir ljuf. — Vid Beelzebubs horn! återtog den förste; vi äro icke vid slutet af leken. När det är fråga om att sväfva så här midt i himlarymden, som en stjerna, med perspektivet att få dricka sin sista dryck i en flaska, hvilken dryck icke en gång tillåter ens lik att qvarstanna på jordytan, för att bliärligen begrafvet, så är det lofligt att taga sina mått och steg. Om vi ändå hade dagen för oss! — Dumbom! utbrast den andra. Tänker du att Menesess tjenstfolk skul!e, om de såge dig helt lugnt nedstiga öfver deras hufvuden, anse dig för en fluga, eHer för ett himmelens sän