MÅNSPÖKENA.) BERÄTTELSE AF EMANUEL GONZALES. ÖFVERSÄTTNING. FÖRSTA KAPITLET. OÖfverdomarens hus var mera otillgängligt än en fästning, och det oaktadt syntes det, likt de indianska barnens vaggor, bäras på en blomsterkorg. Omgifvet med en gördel af stora citronträd, trodde man att det hägnades endast af denna balsamdoftande skog, hvars frukter, sköna som Hesperidernas guldäpplen, lyste mellan de höggröna bladen. Sålunda do!dt mellan täta grupper af träd och de praktfuliaste blomsterväxter, utgjorde detta hus nästan den enda boningen på den lilla halfön Formosa, hvars stränder, på en half mils afstånd från Sevilla, vattnas af Guadalquivirs genomskinliga vågor. Den grönskande udden försvarades på ena sidan af floden och på den andra af en svart och fasaväckande bergklyfta, hvilken hängde, lik ett evigt hot, öfver det vackra huset. Och det o.ktadt hade don Diegos stränga vaksamhet och hans tjenares punktliga lydnad sörjt för att den enda port, hvilken kunde vara tillgänglig för en älskare, eller en tjuf, vette just åt denna hvass2, jordlösa klippa, som tycktes darra ofvanför den i mohrisk stil bygda balkongen. Mea under denna balkong, deremot, öppnade sig, liksom under bågen af en bro, den rykande mynningen af ett svalg, hvars skumpelare bröto sig rytande ända upp till foten af muren. De orediga röster, hvilka ljödo i djupet af denna afgrund, skulle ensamt varit tiliräckliga att med fasa genomisa den djerfvaste äfventyrare, beslöja äfven den. dristigarte blick och gifva svindel åt den starkaste bjerna. Icke desto mindre sutto tvenne karlar, om ) Se Aftonbl. M 148.