Aftonbladet – 1 juli 1846, sida 3

EM JVA RA, MATT PEAMAg SENVIAE VI TU HUILUL CT, IUI RAY Brohammar i den mördades sällskap och sedermera .Isynts blodig i ansigtet och på händerna samt innehaft flere likaledes blodiga sedlar. tgärder vidtogos derföre genast till Björks gri! pande, och redan söndagsaftonen fasttogs han och I fängslades i ett-torpställe på Nyttinge egor, Bossbäcken kalladt. Vid samma afton anställdt förhör, nekade Björk flför all kännedom om mordet, likasom att den dag, I det skedt, hafvå sett Inga. I Följande dog på eftermiddagen erkände han, efter uppmaningar till bekännelse, att han tisdagsafItonen den 48 November varit i sällskap med Inga Ifrån Brohammar; att då de inkommit i hagen, I midtemot Brotorp, det fallit honom in att bemäkItiga sig de penningar, som Inga medhade och hvilka Ihon förtjenat vid auktionen; att han i denna afIsigt skuffat till Inga, så att hon fallit omkull och, som Björk trodde, afdånat; att han derefter släpat henne upp i hagen ett stycke från vägen, hvarpå han upptagit en fällknif och dermed afskurit Inga halsen; samt att han slutligen tagit hennes penningar, hvars belopp han icke bestämdt kunde upplgifva, men trodde, att de uppgått till xanske fem Irdi. Alla penningarne voro nu förskingrade. Björk infördes till Örebro slottshäkte. ) Den 43 December företogs ransakningen i detta I mål vid Glanshammars häradsrätt. Tilltalade Björk uppgaf dervid, att han vore på 30:de året gammal. Föräldrarne voro förre soldaten Anders Larsson Björk, vid rätten närvarande och hans hustru Catharina Ersdotter, död för flera år Isedan. Björk hade 4 syskon, alla i ålder efter honom. Han befanns något döf och häftande på I målet. Tillfrågad, om han fått kristlig och god uppfosiran, svarade han, att det varit dermed som det lIkunnat. Fadren hade förstört öronen på. honom lgenom örfi!ar, när han var liten, så att han, enlligt hvad han sjelf bestämdt trodde, derigenom blifvit dö. Sådant ansåg han sig ej hafva förtjent. I Redan i ungdomen, då han knappt förstod skillI naden emellan hvad som var rätt och orätt, skic;I kades han af fadren i ärender, som icke voro så Irigtiga. Tillsagdå att närmare förklara hvad han menade Thärmed och om han blifvit använd att bära tjurlgoss, svarade Björk: det hände väl ibland. Björk var redan 21 år, innan han kom bort i Itjenst, hvarvid han för det mesta tjent i Brohammar. Sista hösten kom han hem till fadren, som bodde på Björka egor. Björk hade blott en gång förr varit för brott tilltalad, nemligen för det han hösten år 1840, vid tingsstället Glanshammar, med en knif skar upp munnen på en yngling, derföre han dömdes till böter, som han afsått på slottsfängelset i Örebro. Björk erkände inför dorastolen att han föröfvat mordet ä Ioga Persdotter. På fråga om anledningen dertill, sade han att det kom sig af fyliv, ty han hade varit litet supen, och inte så litet ändån. Inga, berättade han, hade blifvit qvari Brohammar dagen efter auktionen eller tisdagen och der fortsatt sin bränvinsförsäljning. På aftonen klockan mellan 5 och 6 följdes de åt från nämnde ställe: När de kommit bort i hagen icke långt från Brohammear samt innan de hunnit ut till den så kallade herrvägen, som går ifrån Ramstigen fram till säteriet Götharsvik, och under det de fortsatte: sin vandring på gångvägen, gående Inga framför och Björk efter, uppkom hos denne sednare tankan att sätta sig i besittning af Ingas vid auktionen hopsamlade penningar. Derpå följde tankan att taga lifvet af henne först, eftersomp, tillade Björk, jag var supenp. I sådant uppsåt skuffade han Inga i ryggen, så att hon föll framstupa och afsviminade. Derofler drog han henne litet ifrån vägkanten och vände henne, så att hon kom på ryggen med ansigtet upp. Det var härunder alldeles öfvermörkt, så att! han icke kunde se Ingas anlete; ej heller kände han henne röra sig och hörde ej något ljud af henne. Björk upptog ur fickan en fällknif, den samma, som förut omtalats. Denna, uppslagen, var 77, tum läng, en i ändan af skaftet befintlig liten yggla inberäknad; med gjutet fåsoneradt metallskaft af en känd äldre tillverkning från Kumla socken. Björk sade sig icke minnas, hvar han skurit första taget, men trodde att det varit på halsen. Skärningen och sargningen, som derpå omedelbart följde, verkställdes af honom i full afsigt att! beröfva Inga lifvet, för att sedan taga penningarnel af henne. Så snart Björk öfvertygat sig att Inga var död, grep han i hennes barm efter penningarne, som ock funnos der, och stoppade dem på sig. Seden begaf han sig genast derifrån till Brotorp. Först efter det han der lagt sig på golfvet, för att sofva och medan husets fo!k ännu var uppe, började Björk betänka hvad han gjort, och kände då en plågsam föreställning öfver sin onda gerning, hvaraf minnet sedan förföljt honom hvarje natt. Den natten han tillbragte i Brotorp, var han nästan fullkomligt sömnlös. Så äfven de följande nätterna, och den sista hade han knappt sofvit en half timma, emedan tankan på den ohyggliga gerningen tagit på honompx. Vid försa, af åklagaren anställde förhöret, hade han nekat af sin dumhet, men när han blifvit ensam i häradsfänge!set om natten, begrep han att hans nekande ej kunde hjelpa honom, och han hade derföre föresatt sig att bekänna, hvarom han genom tingsvaktaren lemnat åklagaren underrätteise. Med anledning deraf att äfven likets händer funnits sargade, förekom i läkareattesten den förmodan, att Inga, efter första anfallet, ifrigt försvaret sig och sökt med händerna sig värja. Med anledning häraf tillspordes Björk, huru härmed sig förhölle. Han sade sig icke minnas någon strid med Inga, men ansåg en sådan icke otrolig; ehuru hans rusiga tillstånd betagit honom minnet af den ohyggliga våldsgerningen, under hvars utöfvande han också, sade han, möjligen hade kommit i fullt raseri. Björk aflade sin berättelse inför häradsrätten under synbar ånger och rörelse. Åtskilliga vittnen hördes härefter, bland hvilka statdrängen Lars Larsson från Brohammar berättade, att aftonen d. 48 November klockan emellan Å OS NM MM DO MM OO AA: Öm As 6 mm mm AA jr a