Aftonbladet – 1 juli 1846, sida 1

er alt länge småle åt en vekling, hvilken tillbragte hela dagarne vid edra fötter, sysselsatt med att i smäktande kärleksånger fira glansen af edra ögon, och vill ni väl att jag skall utbyta mitt svärd mot en synål? — Visst icke; jag skulle icke kunna älska någon annan än en hjelte, och om ingen annan fordran än mitt ljertas qvarhållit er i Sevilla, skulle: Gibraltar redan i denna stund vara en kristen stad; och jag skulle till mitt bjerta trycka Mohrernas besegrare. — Ni har rätt, Leonora; det är icke er jag bör auklaga för nesan af elt dylikt dröjsmål, utan det är min öfverdomare). Han bar ännu icke lyckats upptäcka upphofsmännen till dessa nattliga illgerningar som sprida oro och förskräcke!se inom alla hus. Dessutom har jag svurit vid min heliga skyddspatron, alt jag ej skulle -begifva mig bort från Sevilla, förrän de brottsliga hade med allt sitt blod, utgjutet under solen och på det allmänna torget, försonat den vanära, bvarmed de flickat så många familjer; Innan jag försvarar mitt folk mot yttre fiender, måste jag skydda dem mot de inre: — Det är ädla ord; herre, sade Leonora, i det hoa kärleksfullt -betraktade honom; — Hvad har ni att svara, Diego de Meneses? tillade konungen i det han med en sträcg blick fixerade, mannen i den bruna rocken. — Jag kan ieke annat än gilla eit så rättvist beslut, svarade -Don Diego med orubblig kallblodighet. Iogen kan högre än jag önska tränga till botten af denna hemlighet: Den är mina dågars tanka och mina nätters. dröm. Men ju längre jag intränger idetta mörker, ju tjockare blir det omkring mig, och jag-frågar mig pv hvilken ar som år nog ling för att binn: dessa menniskor. — Var lugn, Diego. Förr eller sednar2 skal ) Grand-justerier,