MÄNSPÖKENA. BERÄTTELSE AF EMANUEL GONZALES. ÖFVERSÄTTNING. PROLOG. Spanien: nalkades slutet af sitt hjeltetidehvarf. Dess söners blod hade blifvit spildt, vida mer i de inbördes krigen, än uti kampen mot mohrerna, hvilka med hvarjejdag tillbakaträngdes närmare hafvet. Profetens barn, ur derss eröfrade fädernesland förjagade af detta ibärdiga och orubbliga mod, som utgör spaniorernas styrka, utgjorde nu mera endast en lefvande gördel kring halföns sidor, och maskorna på denna gördel söndersletos med hvarje timma Den tappre konungen af Castilien, don Alonzo XI, med tillnamnet Hämnaren, hade nys:intagit Valencia och Algezira. Detta var att sön dra halfmånens båda hörn. Pelages medföljare hade, för att frälsa sitt fådernesland, förvandlat plogbillarne i svärd, och spetsarne af dessa jernsvärd skulle snart uppehålla tyngden af en kro na, som strålade öfver hbalfva verlden.. Mer stunden för denna stora triumf fördröjdes ge nom de förnämas ärelystnad och rikenas feo: dala styckande. Under. en månads tid bade nya orolighete: fastkedjat den .hämnande konungen på han tbron och-tvungit bonom till qväfvande af de häftiga begäret att gå och besegra de otrogne deras näste, Gibraltar. Imedlertid syntes inger fara hota Sevilla. Den ädla staden var lugn dock med den skillnaden att tystnaden på des gator var hemsk, liksom i de förfärliga dagar då hvarje hufvud ;böjer sig under pestens gul; vinge, eller trä!ldomens hbalsjern. : Den stumms fasa, som var utbredd öfver alla anleten, för rådde osynliga faror. Endast med långa mellanskof sågos några pil grimer, som återvände från San Jago de Com