Aftonbladet – 1 juli 1846, sida 1

mm MMMM var insvept i en hvit mantilj, såsom de arabiska qvinnorna bruka, och var till hälften ligsande på en hög af guldtygskuddar, enligt det österländska modet. Vid ingången till salen, hvarmed balkongen sammanhängde, stod en lång, reslig man, klädd i en brun, fotsid rock, kring lifvet sammanhållen af ett rödt bälte. Han sted stilla och orörlig, gnuggande några pergament-blad meltan sina händer och syntes försänkt i djupa tankar. Från tvenne silfverlampor, som hängde i det hvälfda salstaket, utgingo moln af rökverk; dessa ljufva dunster uppstego änla til konungens panna och bortflydde sedan, under skepnad af smala rökpelare, i den omätliga, blå himlarymden. Hettan började bli odräglig, ty man var midt i våren, och det ges ingenting :å trolöst som Spaniens vår. Träden gråna under solens kopparfärgade strålar och under de hvita damhvirflarne, som likt en förbärjande eld kringsnärja hvarje träd. Städerna likna upphettade ugnar, och på landet inandas man icke luft, utan eld. Från tolf till fyra på dagen är både stad och land öde. Siestan ar dessa sysslolösa timmars oinskränkta herrskarinna: Äfven konungens ögon tillslöto sig sakta, och man skulle hafva sågt att han somnade i en lättjefull extas, då han gled omkull på rörmattan, som betöckte golfvet, i det han mumlaäde: — Hvad denna enslighet pågar mig! — Ni finner er då ensam, när ni har mig, Alonzo, och ni räknar mig för ingenting, sade fruntimret i hvita mantiljeh med en ton af dristig förebråelse: I o— Jag älskar er, Leonora svårade kotungen småleende; men skulle ni icke älska mig mera, om ni såge mig, full af ära och triumf, ålerkomma från en belägring? Gusmans ädla blod, som flyter i edra ådror, skulle väl icke tillåta