Aftonbladet – 30 juni 1846, sida 3

mit uti fadrens stuga, och under synbar vrede yttrat: Ja, Carl Lindgren han skall ha, blir det inte i qväll, så blir det en annan gång. Snart gick Gustaf åter ut men inkom hastigt och framtog en i vedskrubben stående yxa. Lindgrens på en upphöjning invid skötteln stående följeslagare sågo i den ljusa natten dörren till Eric Bengtssons stuga häftigt uppryckas och en karl, klädd i skjortärmarne och den de igenkände vara Gustaf, komma utrusande. : Lindgren syntes härvid springa undan på vägen åt skötteln. Gustaf hastade efter, med yxan höjd i luften. I det han upphann Lindgren yttrade han: nu skall jag ge dig för dina förbannade skällserd, — och dervid kastade han eller högg med yxan åt Lindgrens hufvud, hvarefter yxan hördes nedfalla på marken. Derpå återvände Gustaf hastigt in uti sin faders stuga. Lindgren hade fallit för slaget och låg på marken å vägen utanför skötteln. De personer, som åsett förloppet skyndade gepast fram och uppreste honom. Hans hufvud kändes hehäftadt med en mjuk kula af betydlig storiek, och blod utgick ur hans näsa. Understödd af sina följeslegare gick hsn till enkans bostad, der dansen hållits. Lindgrens utseende hade imedlertid undergått en ; märkbar förändring och han gick tyst och sluten; men sedan man en stund hvilat hos enkan, fort!satte Lindgren sin hemvandring och sedan han ytItrat att han nog kunde gå hem ensam lemnade honom hans följeslegare. I En kort stund härefter och just som Lindgrens I följeslagare vändt om, hördes Gustaf från sin bostad ropa någon. Hvems nemn det var iakttogs! likväl icke, men Gustaf bjöd sällskapet komma och jfå sig en sup. I En bland dem frågade då Gustaf, om icke yxan, hvilken den frågande upptegit, tillhörde Gustaf. I Gustaf bejakade detta. I Vidare tillsporde honom samme person, hvarföre han skulle så illa slå Lindgren. Gustaf svarade: Han borde haft så mycket till.n Sedermera yttrade likväl Gustaf: Om jag visste hvem det var, som slagit Lindgren, så skulle jag betala honom derför. Som Gustefs sinnelag var kändt såsom vildt, vågade man icke lemna honom yxan tillbaka, uten högg den trubbig uti en sien och kastade den sedan in på Eric Bengtssons gård. Gustef gick härefter in uti sin faders boning. Inkommen till fadren, yttrade Gustif: Nu hålla de på att i sten hugga sönder en yxa här ute. Eric Bengtsson frågade: Hvem har haft ut den? Gustaf svarade: Den tog jag ut. Slutligen sade Gustaf till fadren: Carl Lindgren kom och hade visst med sig ett halft stop bränvin, för att narra ut er, men jag dräpten baklänges.n Då Lindgren kom hem, yttrade han till sin hustru, hvilken blott en kort stund deltagit uti dan-: sen, men snart återvändt hem och vid mannens i ankomst uppväcktes ur sin sömn: l Kom skall du få känna en sådan kula jag fått ; i mitt hufvud. 1 Hvem har gifvit dig den? frågade kon. e Det har Gustaf Ericsson gjort. Lindgren syntes för öfrigt oredig och ropade attli Gustaf och dennes foder kommo efter för att tagal4 lifvet af honom. Han var derjemte så svag, attl, hustrun måste understödja horom. Med mödal bragte hon honom i säng. Efter klockan 2 på natten förlorade Lindgren allt medvetande och kunde icke vidare tala. i Tidigt påföljande morgon kom Eric Bengtsson , in uti den sleagnes boning, och frågade bustrunlr huru det var med mannen. 8 Hon svarade: ) Här är en farlig gerning gjord. C Eric Bengtsson sade då: 8 Det har jag inte med att göra. k En stund härefter kom Gustaf ib och frågade ä ( a e I hur Calle mådde. Gud trösta dig, som har gjort så illan, fick han af hustrun till svar. Gustaf yttrade: Det har jag icke gjort, hvarpå han gick ut. . Läkare och länsmen efterskickades nu och anlärde redan på förmiddagen. Doktorn förklarade ri straxt, alt ej något stod alt göra. Den missband-g lade afled samma dag. b Vid med Gustaf anstäldt förhör förnekade denne alldeles sitt brott. Han häktades likväl genast. Vid ransakning inför Vadsbo häradsrätt fortd satte han sitt nekande, men då vittnesmålen tillräckligt ådagalade, att han var gerningsmannen, U bekände Gustaf 8 Lindgrens enka uppgaf inför rätten, att en jemn I, ovänskap herrskat emeilan åen aflidne samt Gustaf och dennes fader. Aniedniogen dertill skule hafva varit att desse velat frånköpa Lindgren hans hemmansdel, hvilken hen Jikväl icke velat afyttra. Hösten 1844 ville Gustaf köpa ett stycke jord afl. Lindgren. Äfven detta nekades. — En ytterligare, såsom det synes nog obetydlig anledning till misshällighetet hade varit, att Gustaf någon tid före Iet olyckliga uppträdet köpt af Lindgren en tunna otatis, om hvilken Gustaf sedermera sagt att den varit rutten, samt fordrat 8 kappar i ersättning ör härigenom uppkommen förlust; hvarpå Lindren bedt Gustaf visa några af de skämda potä.erne, så skulle ersättning derför genast erhållas. sustaf hade vägrat detta och afbrutit samtalet, nen svurit och förbannat sig på, att Lindgren en innan gäng skulle få betala alltsammans. ÅA: Det lärer varit denna sednare afför som gifvitit nledning till Lindgrens ofvannämnde fråga: Om 56; sustaf vore förtörnad på honom. or Kongl. Götha hofrätt har fastställl bäradsrättens,: itslag, som dömer Gustaf Ericsson att varda halstuggen, samt underställt detsamma Kongl. Moaj:tsfö: röfning. 4 är yt: LANDSORTS-NYHETRR sl t TT -.