oo VV DJURGÅRDSTEATERN. Efter dena Ella putslustiga komedien Herrar Ziegenpeter et son gafs i går på Djurgårdsteatern för första gången: 484G och 1946, en teerikomedi af br August Blanche, i två afdelningar. Detta stycke uppto3s mel et fortsatt, vid många ti!lfällen stormande bifall af den talrika publiken, och var äfven förtjent deraf genom en ganska lycklig uppfinning och ett stort förråd af roliga, ofta sprittande inall, samt var dessutom utmärkt vål uppsatt, så alt det säkert; likasom Paskillel lör några år sedan; blir en bonanefortune för djurgårdsteaterns hela sommarsäsong. Utan att behöfva betaga läsaren något al nöjet au sjelf se och höra — ty hvar och en kommer troligen a:t vilja se detta stycke — vije vi blot nämna angående uppränaingen följande: Bauastenius är en rik professor, men tillika en exalterad antiqvitetsvurm, som tror sig vara serdeles djupsinaig och blifva odödlig, men mediertid låter narra på sig Mycket gammalt Skräp såsom antika mästerverk. Han har imedertid icke blott en samling al sådana der fornminnen, utan äfven en ung vacker do!ter, och denna dotter har två friare, eh ung läkare och en prest, af hvilka den förre älskar hulvudsakligen flickan sjelf, den sednoare hennes förmögenhet. Men presten är en hycklare, som sme