Aftonbladet – 29 juni 1846, sida 3

tillträda; men som ock, likt allt annat, enligt do. men henne frångick, på grund af de utaf arfvingarne åberopade ofvannämnde kongl. resolutionerna. Efter hvad Hagströmska arfvingarne bestämdt erinra sig, var det med yt:radt afseende på denna sistnämnda förlust, som den uti inlagan omtalade nådegåfvan dem och deras moder tiltställdes. Huru det var möjligt att fru Rosenadler, som. om äfven alla hennes skulder blifvit betalda, efterlemnade en betydlig förmögenhet, ändock under lifstiden kunde råka i ytterligt ekonomiskt betryck, skönjes af akterne. Hon framstår der synbarligen utan förmåga att sjelf ombesörja sina ekonomisk? angelägenheter, och pätagligen omgifven af egennyttiga personer, låter hon redan år 1804 narra sig, att för sin lifstid utarrendera säteriet Stafsund, med dess trenne underlydande hemman, för 1000 rdr b:ko årligen, — ungefärligen tredjedelen af hvad egendomen i arende var värd, åtminstone efter det rån år 1809 försämrade penningevärdet, sjelfbevisligt för öfrigt genom den, ehuru ännu låga köpeskilling, som af herr grefve Rosenblad erhölls. Med en ekonomi, i någon mån motsvarande hennes stånd och lefnadsvana, skulle det för henne. redan förut skuldsatt, sålunda enart böra åt skogen Besynnerligt och mer än besynnerligt vili förealla, att Hagströmska slägten, först efter 27 års örlopp, söker att få sin klagan lagligen pröfvad. Härtill önskade jag först få anmärka, att det vore ;n fast obegriplig och oerhörd, vare sig juridik eler moral, som skulle yrka, det den, som genom n hemlig och mäktig machiration i 27 år varit seröfvad hvad honom lsagligen tillhört, derföre kulle dömas skyldig att evigt förlora detsamma: ch sedermera tills vidare, skonsamt, icke yttra nnat, än att hanilingarne, på olika tider, flera ärskilda gånger varit öfverlemnade åt kända juister, till den åtgärd desse kunnat finna lämplig ller möjlig; men, efter någon tid, i rak motsatts ned af dem först förespeglade förhoppninger, allid återlemnade under tomma och sällsamma föreäranden. Annu lefver den man, som torde kuna tyda denna gåta. För öfrigt då jag redan förmärkt omilda omdören i anledning af det uppdrag, jag med detta ål erhållit, så torde blott få tilläggas, att flere åde förståndiga och hederliga menniskor, efter ;gen kännedom af saken och moget eftersinnande, ka med mig kommit till den orubbliga öfvertyelse, att om rättvisa uti våra bygder icke är blott n fras, så bör den, ehuru sent, här påkallas. emme———— ——————— AA sv