Aftonbladet – 29 juni 1846, sida 2

tingsstället Ingeryd vid då pågående laga sommartipg med Tveta härad. Först hördes Wilhelm Ekvall. Han förnekade all delaktighet i de brott, som Sofi erkänt sig hafva begått och visste icke hvad han skulle tänka om de skedda morden eller hvem han rättast :borde misstänka derför. Sedan Sofi nu bekänt, trodde han likväl snarare henne än Hedea Thorman derom, men ansåg Sofis uppgift om modrens medbrottslighet osannolikt, derföre att hon ej förr gjort den. Orsaken hvarför Sofi mördat sin far kände han ej. Fadren hade ej behandlat hennå hårdare än Wilhelm, och var ej elak då han var nykter, och hans omgifning gjorde så som han ville. Han var kinkig endast när han var rörd af starka drycker. Vid sådana tillfällen kunde Wilbelm någon gång yttra fill modren och Sofi: i dag är poppa svår att göra till viljesp, och då höllo de med derom, men i öfrigt gjorde de härom inga anmärkningar sig emellan, och Wilhelm har icke mer än en gång, då han sjelf var rusig, yttrat, att dei vore godt att hafva litet hvitt, att g2 fadren in, men alI drig hört hvarken Sofi eller modren hafva sådane yttranden eller af dem fätt uppdrag att anskaffa opium. En gång Var Wilhelm väl på apotheket F Jönköping, men det skedde på begäran af så väl fadren som modren, för att åt en ko, som insjuknat, köpa medikamenter efter ett recept, som inspektor Hyckert afskrifvit ur en läkarebok. Hvad receptet innehöll, visste ej Wilhelm, som på apotheket erhöll det besked, att han ej kunde få de reqvirerade medikamenterne utan läkarebevis; men som det var sent på aftonen, brydde han sig ej om att anskaffa sådant, utan återvände hem. Huruvida Johan Fransson i Oset innehaft giftkulor, visste Wilhelm ej, och hade sig icke ens deras utseende bekant. Vid Forssberg har Wilhelm icke talat, sedan denne, på sätt han sjel! uppgifvit, anskaffat giftet. Omkring åtta dager innan kontrollören Ekvall dog, hade han kräkningar på samma sätt, som under sin sista sjukdom, men nämnde ej för Wilhelm orsaken dertill; och Wilhelm visste ej heller hvaraf sjukdomen härledde sig, förrän han fick höra omtalas, att Sofi erkänt, det hon äfven förgiftat den gröt, som fadren då förtärt. Den dag familjen sista gången före Ekvalls död begick Nattvarden, var denne nykter både om morgonen, då han gick ut och sedan i kyrkan, der Wilhelm satt bredvid honom i samma stol, äfvensom på aftonen. När Forssberg om thorsdags morgon var åt staden, för att köpa silke och skorpor, medhade han icke något bud åt Wilhelm; som icke ens visste, hvarken när Forssberg gick eler när han återkora.. Wilhelm fick aldrig veta något i förtroende af modren eller af Sofi; men att dessa hade hemlighefer sig emellan, slutade han deraf, att han icke alltid fick höra hvad de talade med hvarandra (hvaremot Sofi och de andra barnen alltid voro närvarande då Wilhelm talade med modren). Dock kunde Wilhelm ej märka, att förtroligheten emellan modgren och Sofi ökades efter mordgerningen. När fadren var rusig och i följd deraf kinkig, hvilket ofta inträffade flere gånger i veckan, grälade föräldrarne, men icke alltid; och osämjan var aldrig så stor, att Wilhelm tror sin mor om delaktighet i mordet. Wiihelm hade sig bekant, att det varit fråga om giftermål emellan Sofi och (sorgeanten?) Lindberg, samt att modren varit för det; men trodde ej, att fadren derom tillfrågats förr än på sotsängen, då han på modrens fråga förklarade, att det icke vore honom emot att Sofi gifte sig med Lindberg. Aldrig yttrade Sofi, så vidt Wilhelm hörde, att det skulle vara bra att få ärfva och sedan gifta sig. Hvad modrens mening varit med uppgiften, att mjölken i en balja blifvit förgiftad, visste ej Wilhelm. Sitt yttrande till åldefrmannen i Nyärp: ,att sedan mamma nu tänkt ut, att det varit gift i mjölkbaljan, så, om Hedda Thorman toge det på sig, ginge det nog bra, sökte han förklara på det sätt, att han trodde modren hafva sagt sannt, då hon uppgaf, att gift blifvit lagdt i mjölkbaljan, samt att det skett af Hedda Thorman; och, om denna erkände sin förbrytelse, blefve processen snart slut. Wilhelm misstänkte då ingen annan. Han visste med sig sjelf, att han var oskyldig och trodde ej modren om någon brottslighet. På fråga, om han kunde påminna sig någon gång bafva hört Sofi eller modren beskylla Hedda för mordet, svarade ban först, att han troligen förut afgifvit svar på samma fråga, och att han icke kunde erinra sig hvad han då sagt, men förklarade slutligen, att han ej hört det, så vidt han kunde minnas. Nu infördes Sofi. Hon förklarade, att hon icke hade några ändringar eller tillägg att göra till sin vid förra rättegångstillfället afgifna bekännelse, samt vidhöll äfven, att fadren den dag, de sista gången tillsammans begingo Nattvarden, varit rörd af bränvin, hvilket märktes på hans grälaktighet och ständiga käx, att de skulle komma för sent till kyrkan, hvilket de likväl ej gjorde. Sedan Sofi fått höra hvad Wilhelm härom yttrat, vidblef hon likväl sin uppgift och yttrade: Wilhelm kommer ej ihåg det, men denne förklarade, att han nämnde dag hvarken märkt fadren vara rusig eller hört honom käxa. För öfrigt tillade Sofi, att hon ej haft tätare samtal med modren, sedan mordet skett än förut, samt att Wilhelm aldrig varit närvarande, då hon och modren talat om förgiftningen. Härefter infördes fru Ekvall. Hon syntes matt och svag samt fick sätta sig på en stol framför dombordet. På framställda frågor svarade hon: att Ekvall len dag, han sista gången gemensamt med familen begick Nattvarden, endast förtärt sin lille ;snaps till kaffet och sin lilla frukostsup, som utgjorde hälften af en liten silfverbägare, hvars storek hon utmärkte pä pekfingret; att han den dasen var något gnatig om sina kläder, men ej betydligt; att han på slutet af sin lefnad tålde så itet, att det syntes på honom, så snart han förärt det ringaste; att fru Ekvall under sin mans ista sjukdom tillfrågat honom om Sofis giftermål med Lindberg, samt att Ekvall svarat, att han icke hade något deremot, emedan Lindberg var en bra karl, och tillagt: Gud välsigne dem! Med hopknäppta händer och ögonen lyftade mot aket bedyrar fru Ekvall sin oskuld, och ber Sofi ätta sina oriktiga uppgifter, men denna förklarar )estämdt, att modren varit med om förgiftningen.