Aftonbladet – 26 juni 1846, sida 2

MM ——— At — Bref från Petersburg med denna dagens ost gifva vid handen, att utgående tullen å talg olifvit nedsatt till 4 r. silfver pr Berkowitz, samt utgående tullen å hampa till 30 kopek ilfver pr Berkowitz, samt att denna författning senast träder i kraft. SVENSKA TRÄDGÅRDSFÖRENINGENS ARSSKRIFT 1846. Trädgårdsodlingens vänner i och utom förningen kunna med tillfredsställelse inhemta af lenna årsskrift, att föreningen och föremålen ör dess verksamhet förkofras med hvart år. femnför man förteckningen öfver ledamöternas intal i år och de föregående, så har detta öats. Tillvexten är väl icke betydlig, men i vårt land är det redan ett godt tecken, när boag, beroende på frivilliga understöd, icke beinna sig i aftagande efter ett eller annat års örlopp; det bevisar då, att bolaget hvilar på astare grund i allmänna tänkesättet, än blotta nyfikenheten efter det förut ovanliga. En följd, å väl af föreningens tillvext i antal, som af förvaltningens kloka omtanka, är att föreningens fonder befinna sig i godt skick, att inkomsterna betäcka utgifterna med öfverskott, och att förboppningarne om föreningens ekonomiska bestånd kunna hålla jemna steg med tillvexten af föreningens odlingar. Öfver sistnämnda tillvext träffar man i närvarande häfte flera interessanta uppgifter. Oberäknadt trefnaden och mångdubblingen bos de redan i förra årets redovisning uppräknade vexter, har föreningen sedermera fått sin samling af lefvande vexter, frön och lökar ansenligt förstorad, dels genom egen odling, dels genom skänker; och prof på motsvarande framsteg inom en mängd föreningsledamöters enskilda trädgårdar och drifhus hafva förevisats under de sammankomster, som föreningen hållit sedan sista årsskriften utkom. Bland andra gåfvor af värde, som föreningen erbållit af en dess ej längesedan till fäderneslandet återkomne ledamot, hr ingeniören Wahlberg, har föreningen fått en liljevext, Ixia, som gifvaren lyckats medföra vexande och grönskande ända från kusten af Södra Afrika. Förlidet år hade en af föreningens utländske ledamöter, baron v. Speck Sternburg i S:t Veit i Bijern, skänkt ett parti bäjerska humlerötter; häraf bar frukt redan kunnat uppvisas så väl från grefvinnan Fersen på Mälsåker, som från grefve C. H. Anckarsvärd. De af föreningen utdelade frön till Kinesisk Kål (P-tsair Brz2ssica chinensis) hade i professor Wahlbergs trädgård härstädes uppkommit på våren 1844 och mot hösten gifvit ymnigt frö, hvaraf en del utföll före insamlingen. Frampå våren 1845 var platsen betöckt af unga stånd, hvilka under sommaren visade mycken trefnad och mot slutet deraf sjelfsådde sig. Under hösten utvecklade sig denna nya sådd till den grad, att bladen lemnade rik tillgång på god sallad och växten bibehöll sig frisk till sent inpå hösten. Det är således afgjordt — anmärker berättaren — att P-tsai fullkomligt passar för vårt klimat och bereder oss ett väl behöfligt bidrag till våra alltför få salladvexter,. Flera ovanligt stora slag kålrabi hafva blifvit odlade i föreningens trädgård; denna sunda och välsmakande köksvext tycks alltför litet känd i hufvudstaden; i södra orterna begagnas den temligen allmänt. Från Lappland hade föreningen skaffat sig några nya och vildvexande köksvexter, som trifvas förträffligt och visat sig förbättras genom odling, nemligen Oxyria digyna eller Rheum digynum och Rumes acetosa 8 alpestris; begge äro ej kända utrikes ännu. Den förra är mycket gifvande; de afskurna bladen ersättas skyndsamt, och man får deraf.den mest välsmakliga spenat, som i Sverige blifvit försökt. Den sednare är en syra, med större blad, men mindre skarpt sur, än den hos o:s vildvexande. På kalljord blommade sistlidet år, för första gången, i föreningens trädgård åtskilliga nya blomstervexter, som uppräknas, med tillagda beskrifningar öfver utseendet och odlingsvilkoren, och hvaraf bär må nämnas några få. Bland fleråriga förekommo: Delphinium elegans, en ibland de vackraste riddarsporrar, med dubbla stålblå blommor; den härstammar från Nordamerika och är ganska bördig härstädes. Vidare Delphinium triste, från Siberien, hemsk som sin fosterbygd; den är af svartgrå och sorglig färg Dianthus plumarius, spansk fjädernejlika, har blommor, som ofta likna törnrosor i storlek Sanguisorba polyandra från Hvita Hafvet, ha mörkröda blommor. Veronica candicars ut märker sig med silfverhvita vextblad, och ä mycket härdig. Campanula barbata, från Lapp ska fjällen, är en ljusblå; rikblommig klocka Bland ettåriga förordas Lobelia ramosa (ickt latt förblanda med Lobelia racemesa) med vack ra mörkröda blommor, passande till list Om: Ikring rabatter. Såsom krukvext berömmes Li llium lancifolium roseum, hvilken förlidet å! blommade kanske för första gången i Sverige men i Belgien odl:s i mångfaldiga varieteter Den ances för den vackraste Tilia cam has oss