AR SER att kamrarna troligen kunna innan s!utet af I månaden åtskiljas. . ) Regeringen skall ifrån sitt sändebud hr Mangins erhållit det meddelande, att Mexikanska regeringen önskade att få de vänskapliga förbindelserna återställda med Frankrike. Ifrån Algier berättas, att marskalk Bugeaud endast kunnat försonas med ministeren genom Jöftet att hertigen af Aumale skulle återkallas, och Moniteur Algerien, innehåller, den 4 dennes, verkligen en ordres, hväri säges, att hertigen kommer att återvända till Frankrike. BuIgeaud hade afrest på en inspektionsresa åt Marockanska gränsen. Abd-el-Kader lärer befinna sig under Tenes meridian, 100 timmars väg sydligt från kusten emellan Djebel (berget) Ksan och Uled-Sidi-Scheiks oaser: Bu-Musa och HadiSghir voro hos honom. Nordbanan invigdes, den 44 dennes, med en Istor fest i Lille. . Prinsarne hade ditrest. Staden Amiens skulle äfven gifva dem en stor fest. Denna nya kommunikation med Bel ien gifver tidningarne anledning till att åter upptaga frågan om tullförbundet med denna stat, som förbrukar i proportion mera franska predukter än Frankrike belgiska. . t Inrikesministern hr Ducbåte! har vägrat tillIstånd till bildandet af en centralförening i PaIris för fria handelsreformer. Egyptiska ångfartyget Nilen, väntades till I Marseille, för att afhemta Ibrabim Pascha till T Egypten. ; Amerikanska sändebudet Romulus Sander, som -kall efterträda Washington-Irwing, bade redan TT anländt till Paris. I Förseglin,en af Lecomtes rum hade blifvit bruten och hans syster hade redan fått emottaga bäns tillhörigheter. Erkebiskopen i Paris hade låtit utgå, såsom vanligt, ett herdebref till katholska presterskapet i följd af påfvens död. BELGIEN. Här gå sakerna nu till ett afgörande, och halfheternas tid synes nalkas sitt slut, samt partierna komma til hvarandra i den ställning, som anstår dem. De hberala hafva sedan länge inselt, att revolutionens frukter hufvudsakligen skördats af andliga makten och att denna vunnit ett öfvervälde, som knappt gör den borgerliga maktens utöfning möjlig. Femhundra kloster betäcka landet, således fem gånger flera än det med medeltidsanstalter öfvervälsignade Bayern; ofantliga kapitaler äro fallna i presterskapets händer, under form af Stiftelser (mains mortes), och hela Belgien är öfverfyldt at theokratiska elementer. Den nu sammanträdande liberala kongressen kommer att upptaga dessa förhållanden till granskning, och att upplysa folket om ställningen. Mycket anstötlig är den inflytel:e, presterskapet tillegnat sig på deputeradevalen, enligt befallning af erkebiskopen i Mecheln, hr Stercks, ty predikstolen, skolan och biktstolen användas på allt vis derti!l, och det blandar sig nu på samma sätt i alla verldsliga bestyr, för att befästa sitt theokratiska välde och sina timliga fördelar. Blandade ministerer äro hädanefter omöjliga. De liberale hafva blifvit nog uppörfilade, för att ej vidare tjena till fotpallar åt det presterliga partiet. Statsförfattningen lofvar väl, på ett dåraktigt sätt, en sluten, från staten på visst sätt lösgifven korporation, den romerska andligheten, otaliga och i alla andra verldens länder, utom Kyrkostaten, oerhörda rättigheter. Presterskapet är de facto absolut sjelfständigt. Det kompletterar sig sjelf, är på allt sätt sig sjelf styrande (autonom) och står på intet sätt under statens uppsigt och kontroll. Påfven utöfvar i Belgien mycket större makt än landets egen furste, ty denne är bunden vid landets lagar och konstitutionen, men påfven i Rom bjuder godtyckligt öfver hela katholska presterskapet. Han herrskar sålunda midt i det konstitutionella Belgien. Presterskapet är bättre och säkrare lönadt än konungen sjelf, och kan ända i oändlighet föröka sin förmögenhet, beherrskar allmänna undervisningen, har vunnit ett farligt inflytande. och styr med fulla segel fram till en cierokratick regering. Nu måste således visa sig hvad de liberale vilja och förmå. Belgiens bemödanden att frigöra sig från prestväldet, komma att mäktigt inverka på Rhenländerna. STORBRITANNIEN. Ehuru spanmålsbillen ännu icke erbållit 3:e läsningen i Öfverhuset, kan man dock knappast, efter utgången af tvenne voteringar, som i frågan förefallit den 43 och 46 dennes, betvifla att billen går igenom hos lorderne. I sessionen den 43 föreslog hertigen af Buckingham ett amendement, som innefattade att en tullafgift af 40 sh. skulle bestämmas för quartern utländsk hvete, då den gällde 48 sh., i stället att Peels förslag bestämmer tullafgiften endast till 4 sh. Detta amendement förkastades med en majaritet af 33 röster (136 emot 403). 1 sessionen den följande dagen föreslog grefve Wicklow en fast tull för främmande spanmål af 5 sh. per quarter; men äfven detta amendement förkastades, med samma pluralitet af 33 röster (140 emot 407). I Underhuset fortsattes diskussionerna rörande Irländska tvångsbillen, men hade äanu ej ledt till nåsvat resultat. Den bekante VIcraat;