Aftonbladet – 23 juni 1846, sida 3

ständigheter förekommit, som föranledde honom att utsträcka åtalet äfven till desse drängar, hvilka derefter, likasom Åberg; blefvo häktade. Detta skedde den 21 Februari, och redan följande dag läto de tilltalade genom fångvaktmästaren anmäla, att de ville erkänna det brott, hvarför de voro tilltalade. Med anledning häraf förekallades de och afgåfvo följande bekännelser: Åberg, 28 år gammal, att han flere gånger blifvit vidtalad af en lumpsamlare vid namn Svensson, att passa på Maja Andersdotter någon gång, när hon vore hemma och slå henne, emedan hon vore elak vid Svensson, som hyrde rum på nedra botten af Tholanders hus. (Denna Åbergs uppgift kunde likväl ieke ledas i bevis och ansågs ej eller trolig.) Afven för egen del hade Åberg ondt i sinnet mot henne, derföre att hon varit elak mot Åbergs hustru under den tid Åberg bodde i Torestorp. Den 922 Januari 1845 på e. m. hade Åberg gått till Falerum, för att der kräfva penningar af Berlin, och emedan denne hade en fordran af mjölnaredrängen i Torestorps qvarn, beslöto de begge att begifva sig dit, dervid Blycher, som af en händelse sammanträffat med dem, åtföljde. Under vägen föreslog Åberg att gå upp till Tholanders hus och slå Maja. Som de andra förklärade sig .beredde härtill, togo de vägen dit upp, hvarefter så tillgick,. som här ofvan blifvit berättadt, och erkände Åberg, att han med handen slagit Maja, äfvensom tilldelat henne ett par sparkar, och det var möjligt. att-deraf blifvit någon åkommap. Berlin, 22 år gammal, erkände att han vid tillfället upptagit en sten, icke för att dermed öfverfalla någon, utan för att hafva den i beredskap, i händelse han och hans sällskap sjelfve skulle blifva öfverfallne. Sedan -de inkommit i kammaren på loftet, hade Berlin genast slagit till Maja i hufvudet, hvarvid han släppte stenen. Sedermera hade han slagit henne på axeln, hvarvid hon föll omkull. Blycher, som var nära 49 år, uppgaf att han, på bergs begäran, följt med till Torestorp, för att ge Maja stryk. Blycher hade likväl endast tilldelat henne ett slag och möjligen också en spark. För öfrigt hade det egentligen varit han, som besörjt kjortelns upphängande i päronträdet. Alla svaranderne förklarade härefter, att de insågo det orätta uti sin handling och ångrade den. Af vittnenas berättelser inhemtades, att ett särdeles nära förhållande egde rum emellan Tholander och Maja, hvilkas inbördes välvilja likväl ofta afbröts af kif och slagsmål, hvarunder de förde väsen och oljud. De brukade äfven slåss med andra personer, och en gångp, sade ett vittne, hade de hållit stånd emot trettio man. I silt utslag säger häradsrätten, bland annat: . Denna våldsgerning har väl blifvit föranledd af Aberg, som framställt förslaget derom till de andra; men Berlin är med Åberg lika delaktig i gerningen, och Blycher måste äfven anses såsom deltagare deruti, fastän i mindre mån, enär åkomma bevisligen icke följt af det slag och den sparkning, som han tilldelat Maja, och han för öfrigt icke tagit någon verksam del i våldet. Häradsrätten pröfvar derföre rättvist, jemlikt 20 Kap. 4 S, 61 Kap. 4 och 55 Kap. 4 och 2 8 Missgerningsbalken samt Kongl. förordningen d. 20 Januari 1779, döma Åberg och Berlin att hvar för sig straffas med ett års fängelse å fästning utan arbete, och att böta 33 rdr 16 sk.n, 0. s. V. Blychers delaktighet ansågs, enligt 61 Kap. 2 nämnde balk, böra straffas med en månads fängelse i länshäktet.