Aftonbladet – 23 juni 1846, sida 3

några kalkyler, som skulle bevisa att dessa kostnader: icke vore öfverdrifna, men det behöfves ej stor insigt i byggnadskonsten för att inse huru falska och missledande dessa kalkyler äro. Så t. ex. affärdas Bazaren helt kort och godt med några oqvädinsord .mot byggmästarne, hvilka oqvädinsord, om ock förträffliga i sitt slag och vittnande om mycken talang i denna genre, likväl icke bidraga med en enda skilling till betalningen af de 75,000 rdr banko, som inlösen af denna byggnad skulle kosta. Vederbörande auktoriteter hafva beräknat 640,000 rdr, och om äfven denna summa skulle vara öfverdrifven, så är det likväl lätt att inse, det kostnaden kommer att vida öfverstiga de möjliga tillgångarne. Bazaren kostar, enligt hvad nyss nämndt är, i lösen 75,000 rdr, Kongl. Stallets flyttning beräknas af kommitterade till 238,500 rdr, och af sjelfva Aftonblads-förf. till 4135,000 rdr, hvarjemte alla de stora och dyrbara hus, som för öfrigt befinnas på holmen, väl uppgå till en högst betydlig summa. Slutligen bör man taga i beräknande den omtal!da vidunderliga kajen, hvilken kommitterade upptegit till 250,000 rdr, en summa som troligen icke är öfverdrifven, då man vet att den låga och ungefär lika långa kajen vid Blasiiholmshamnen : kostat omkring 4100,000 -rdr. Aftonblads-förf. invänder visserligen, att Bazaren tills vidare kan stå qvar (!) och. kajen förblifva ofullbordad, men hvar och en inser lätteligen, att detta icke går an, då platsen nödvändigt måste vara fri och ega den prydlighet, hvarpå en sådan praktbyggnad gör anspråk. Hvar skola nu dessa summor tagas? Svårligen låter det sig göra att, såsom Aftonblads-förf. föreslagit, lägga embargo på de medel, aflidne grosshandlaren Rydberg testamenterat till ett Hotel de Ville. Detta vore visserligen en liten artig coup de main, men olyckligtsvis i rak strid mot testators förordnande. Svårligen lär man väl äfven kunna kasta hela kostnaden på H. M. Konungen, såsom många vilja göra. Rikets Ständer torde väl lika litet finnas benägna att lösa på pungen så rundeligt för utgifter, som utan skada kunna undvikas. För att nu icke uppskjuta byggandet af museum till en aflägsen och obestämd framtid, då tillgångar möjligen kunde tillskapas, och derigenom beröfva den nuvarande generationen den själsnjutning, den väntar sig af den blifvande byggnaden och dess konstskatter, hvad hade Regeringen annat att göra, än att se sig om efter en annan plats? Frågan blir då: Är den plats, Regeringen valt, nemligen Kyrkholmen, ful och otjenlig? Aftonblads-författaren uppritar visserligen en afskräckande tafla af utsigterna från nämnde holme. Åt öster, säger han, Skeppsholmsbron af skräp; på Skeppsholmen ett grått berg af gemen form, en rad skjul, ett par fartyg, afklädda sin granna segelskrud och tryckta under brädtak, eller ock nakne att vänta på sinslopning; på Djurgården ännu vidare, och endast skjul. Åt norr: Sillhofvets plank på några famnars afstånd, samt höga vedstaplar, färdiga till bål. Åt vester: grannens vägg Vi skola likväl försöka att uppdraga en annan tafla, som vi frukta kommer att blifva väsendtligen olik den ofvan anförda. Först måste vi dock buga oss i stoftet för den lärde Aftonblads-förf. och anropa honom om förlåtelse för det att vi icke kunna förmå oss att benämna söder för öster,, öster för norm 0. S. V., såsom han gjort. Nu till vår tafla. Blickar man åt söder, ser man midt framför sig Skeppsholmen med ett berg till större delen grönklädt, lagom stort att gifva omvexling åt taflan, men ej nog stort att påtrycka den en pregel af sterilitet (hvilket är fallet på Helgeandsholmen med de södra bergen), med sina vackra ;rädpartier, sin kyrka och den nya i göthisk stil bygda kasernen; vidare åt höger den stora hamnens praktfulla, af fartyg uppfyllda vattenbasäng, som badar foten af Södermalms berg, hvilka amfitheatraliskt höja sig i pittoreska former, öfverst krönta af Catharine-kyrkans djerfva kupol; åt venster åter en stor vattenyta, begränsad af Djurgårdens lundar och de för Aftonblads-förf. förhatliga ;skjulen, som likväl se rätt trefliga ut och vackert afsticka mot de bakom dem liggande löfvartierna. Deremot existera de förskräckliga skjuen på Skeppsholmen endast i A.Blförf. rika fantasi, åtminstone synas de icke till från detta håll. Skeppsholmsbron af skräp (1?) är visserligen icke prydlig, men den smyger sig åtminstone helt blygsamt långsåt vattenytan och faller icke så mycket i ögonen som den fula, men ändock pretentiösa Kungsholmsbron, hvilken utgörett af de framstående dragen i utsigterna från Helgeandsholmen. At öster ligger Sillhofvets plank helt nära, det är sannt, men A.BLförf. har i sin ifver förgätit omnämna, att detta plank är Dog lågt att tillåta blicken sväfva öfver den vidsträckta Ladugårdslandsviken, Ladugårdslandet, kasernerna och en del af Djurgården, en utsigt som ingalunda är att förakta och till och med kan täfla med den från Helgeandsholmen åt Mälaren. Åt norr är visserligen utsigten till en del stängd af Selenii för öfrigt rätt vackra hus, men äfven här kan blicken halka förbi letta hus åt Blasiiholmshamnen och Carl den 13:3 org. Slutligen, för att gömma det bästa till sist, comma vi till utsigten åt Vester, hvilken A.BLförf. aft den besynnerliga oturn att alldeles förgäta, n otur så mycket större SOM man här skådar en de skönaste taflor Stockholm har att erbjuda. Tela den vackra Skeppsbron med sin präktiga husad och sin skog af master, Slottsbacken, Kongl. slottet, Norrbro, Strömparterrn, Gustaf Adolfs torg ramte här för den förtjuste åskådarens blick en anorama, som en djer! inbillning knappt kunnat