———2— BREF UNDER EN RESA I NORGE. l! AF EN SVENSK. Christiania, April 1846. (Slut fr. gårdagsbl.) Har jag, oaktadt allt detta, blifvit bedragen, så äro norrmännen större skådespelare än jag trott dem om och jag erbållit en illusion, för hvilken, äfven såsom sådan, jag är dem tacksam. Den del af sällskapslifvet i Christiania, som jag fått tillfälle att se, har således varit i hög grad angenäm. Redan den skyndsamhet hvarmed värden, knappt innan du hunnit helsa, bemäktigar sig din hatt, för att genast få dig hemmastadd, är någonting så hjertligt och välvilligt, att man också blir mycket förr hemmastadd än hos oss, der jag i sällskaper flera timmar bär min hatt i handen, såsom färdig att hvarje ögonblick springa på dörren. Sällskapstonen är både gladare och mera otvungen än hos oss. Jag har haft den lyckan att njuta sällskap af aktningsvärde, kunnige och fördomsfrie män, af älskvärda, vackra och artiga damer, och blifvit at alla väl omfattad. Om jag här ej nämner några namn, sker det för att bespara mig det nöjet då vi träffas. Musik är här kanske mera älskad än öfvad. Utom de ofvannämnde studentsångförenipgarne och teatermusiken, som, om den ock icke har att skryta af stora enskilda talanger, likväl företer en ensemble i det hela, ett musikaliskt förstånd hos alla, som kunde vara en efterföljd på andra ställen, får man, som jag tror, likväl sällan höra andra än de uppvexande talangerre i familjerna, som du vet, vi ofta af höflighe