Aftonbladet – 23 juni 1846, sida 2

från den tid, då kardinal Lambruschini kom till makten, dag ifrån dag följt en allt mera återgående riktning; också hafva uppresningsförsöken ofta förnyat sig i legationerna, i provinsen Bologna år 4843, i Rimini och andra trakter af Romagna sistlidet år. De romagnoliska patrioterne offentliggjorde vid sistnämnde tillfälle ett manifest, hvari de framställde så väl orsakerna till rörelsen, som hvilka reformer folket fordrade. Hela verlden har gillat hofsamheten och rättvisan af dessa anspråk, och likväl har romerska hofvet envisats att icke göra någon förbättring i tillståndet. Oordningarna i förvaltningen hafva fortfarit; statsbristen har ökats; militärkommissionerna, de politiska och ecklesiastika domstolarna och inqvisitionen hafva bibehållits. Också är missnöjet allmänt; förföljelserna fortfara, fängelserna äro ständigt fulla och antalet af utflyttande tilltager. Det onda har slagit så djupx rötter i den romerska staten, att folket icke längre kan bära det. Och om de europeiska makterna, som äro så intresserade af fredens bibehållande, icke tvinga romerska hofvet att antaga dereformer, som antydas i det ofvannämnda memorandum af d. 21 Maj 1834 och September-manifestet 1343, så kan man vänta sig ett nytt och mera allvarsamt utbrott. Ett sådant utbrott skulle visserligen gynna en ny intervention från österrikiska sidan, som skulle gerna se en förevändning att än en gång hesätta de romerska legationerna. Men skall väl Frankrike tillåta detta, och icke snarare söka hindra det, genom att förmå påfven, att, såsom Casimir Perier sade, införa verkliga förbättringar i förvaltningen och grunda den hel. stolens trygghet på andra grundvalar, än dem af ett periodiskt förtryckande! Vi få se, om ministeren äfven denna gång skall gifva landets värdighet och intressen till spillo, och om den skall glömma hvad kabinettets inflytelserikaste medlemmar yttrat i detta hänseende under den öfverläggning, som tilldrog sig i kammaren i anledning af Anconas utrymmande. Imedlertid är franske ambassadören Rossis roll under närvarande omständigheter af stor betydenhet. Man vet att det i synnerhet är i konklaven, hvilken börjas den 41 dennes, som de katbolska makternas utskickade sätta alla sina driffjedrar i rörelse för att göra sin inflytelse öfvervägande, antingen genom att. söka uppsätta på astolen en kardinal, den de sjelfve utsett, eller genom att utestänga den sökande, som kan vara deras regering missbaglig. Det säges att den bästa utsigten för närvarande är för kardinalen Fransoni, en Genuesare född år 4775 och nu ordförande för propa gandan. Han passerar för att vara en beskyd dare af jesuiterna.