Bönderne komme : till öfvervägande statsmak loch derjemte att de fortföre som ett från A Ildeln skildt statsstånd: då skulle de möjlige kunna statuera immunitet för bondeståndet oc Idess afkomlingar,, samt lägga skattebördorn I luteslutande på. alla af adel födde eller ock der ljemte på de öfriga statsstånden; i fall man vil tänka sig en så stor orimlighet, öch hvartil -Ibönderna under ingen riksdag, så länge Sveri ge stått, visat den ringaste :skymt af fallenhet För att göra motsidan till viljes och poner sjelfva det yttersta af all absurditet,; hvartill de: någonsin kan sträcka sig, föreställa vi oss doc nu för ett ögonblick denna grofva hårdhet : böndernes sida, och hvarigenom de då skull göra mot adeln detsamma, som adeln unde: sekler gjort mot dem (i afseende på immunite ten, för att ej tala om allt annat). Men — vw upprepa det — sådant vore likväl endast tänk bart, derest bönderna fortfore såsom riksdags stånd mot adeln såsom riksdagsstånd. Upphiä stånden — och de äro genom 1841 års repre sentationsförslag upphäfna — så är hela der ponerade bårdheten, hela detta bondtyranni ogörligt! Om också pluraliteten på en riksförsamling, upprättad efter nämnde 18441 års förslag, skulle någongång bestå af sådant folk, som vi till följe af yrket kalla bönder, så skulle desse likväl icke kunna genomdrifva någon slags författning, kränkande för adeln eller hvad annat nuvarande stånd som helst, utan att detta tillika skulle vara kränkande för dem sjelfve, då alle samtlige i hela riket endast vore samhällsmedlemmar, lika anfallne af hvarje lag, och lika fredade deraf. En adel kan omöjligen tillfogas skada, då en adel som riksstånd icke finnes. Ett på en gång oförsyntare tillmäle och ytligare resonnement kan följaktligen knappt läsas, än då hr F. (i det ofvan citerade) om 1844 års representationsförslag förmäler, att det var ett försök (af bondeståndet), som i ensidighet och ståndsegennytta fullt kan mäta sig med de flesta af de orättvisor, för hvilka man så bittert anklagar förra tiders adel. j Sanma förhållandet är, att de orättvisor, hvaröfver man i afseende på förra tiders adely talar, bestodo uti ett vidt öfverskridande af gränsen för de rättigheter, som den ena sambällsmedlemmen bör hafva i bredd med den andra; hvaremot 48441 års förslag (och om man deruti vill se ett försök från böndernas sida), alldeles icke innefattar ett sådant öfverskridande, utan tvertom ett så vidt möjligt annalkande till att sätta samhällets medlemmar samtligen på lika fot med hvarann i representativa förbållanden). Då följaktligen förra tiders adel, hade gjort intrång på de andra samhällsmedlemmarnes område, så innefattar deremot 1841 irs förslag icke intrång på någons, utan ett vörjadt återställande och insättande af hvar och nm på det område och inom de gränsor, hvarje) person efter billighet och förnuft bör hafva i ocial väg. Detta utgör alltså ingenting, som an ställas i paritet med orättvisor från hvilet sekel och af hvilket stånd som helst; allraninst är det analogt med vår medeltidsadels nånga tilltag. Man kan visserligen till förklaring eller till rsäkt för dessa sistnämnda åberopa de äldre idernas outvecklade begrepp om. staten,, det unkla och rättlösa tillståndet öfverhufvud o. v.; hvadan adelns inkräktningar af gods oc ndantagsförmåner då icke vore mera att undr fver, än så många andra händelser och geringar från de mörka seklerna. Historien vill ock icke till fullo vitsorda denna åsigt, emean folket ej torde hafva varit så medvetslöst m humanitetens kraf och menskliga rättigheer, som man här förutsätter. De privilegier ades öfvermakt härledde sig ej så alldeles från dehvarfvets outvecklade skick och svaga berepp, som icke mera af ett medvetet våld, inasion på de öfriges ganska väl kända rättsgeiet, och således af usurpation. Folket vek för akten, men ej af okunnighet om något bättre. etta bevisas deraf, att en annan, vida rättsenligare eh allmänt billigare författning fanns i Sverige re Bördsaristokratiens uppkomst såsom socialt ånd, d.v.s. med representativ makt på Herregarne och med allmogens uteslutande. Äfven Pvisas. det deraf, att, om man tänker sig bördsrivilegiets uppkomst ur den Adliga Rusttjenstrfattningen och det dermed följande VerldsLikheten är väl icke fullt uppnådd, och man har anmärkt detta som en inkonseqvens i förslaget. Men det är likväl, såsom vi sagt, ett stort annalkande dertill, och så stort, som för vår tids ideutyeckling, rörande de representativa rättigheterna, kan passa. Att på detta sätt :gå period