Aftonbladet – 20 juni 1846, sida 2

(vara af hvad födsel och vilkor som heist, Den Icensus 4841 års förslag uppsiäller, är till den Igrad låg, att någon förmögenhetens aristokrati här vid lag ej kan nämnas. Men hr F. vill kanske vid sidan af bildningens äfven hafva denna sistnämnda, eller förmögenhetens aristokrati, i sin representation? Eller måhända denna uteslutande och ensam (d. v. s. utan bildningens)? Det sista tro vi, till hr F:s heder, icke. Det förra är, deremot, enligt hans brochurer, möjligt, ehuru ej uttaladt. Men vi anmärka blott, att äfven i det fallet har hr F. 4:0 alldeles icke skrifvit i den nuvarande adelsinstitutionens intresse, emedan denna lika litet utgör ett inbegrepp af förmögenheten som af bildningen, enär beggedera finnas likaväl hos: ofrälse som hos frälsemän; 2:o har hr F. dermed ingenting sagt emot Geijer och 48414 års förslag, åtminstone icke direkte, emedan detta förslag åt den större förmögenheten gifver en ökad rösträtt, ehuru det till följe af sin låga census utesluter så godt som ingen enda sjelfegande man från rätten alt till någon anpart deltaga i riksdagsmannavalet. Låtom oss nu höra hvad hr F. säger vidare sid. 7: I staternas barndom var eller förutsattes adeln vara just hvad man nu kallar en förstärkt personlighet; förstärkt, emedan den hade n stor förmögenhet och deraf följande sjelfständighet samt intresse i staten; förstärkt ytterligare derigenom, att åen i följe af förmögenhet egde tillfälle, och i följe af samhällsplats kände sig uppmanad, att förvärfva högre kunskaper än den öfriga mängden. Kännetecknet på den aristokrati, som man nu för tiden fordrar, nemligen Bildning och Förmögenhet, voro sålunda eller förutsattes vara förenade med den tidens kännetecken på aristokrati, neml. adlig börd. Härvid märkes nu redan för den förflutna tider, att då den omtalade förutsättningen ofta var falsk, så bade det också då varit oändligen bättre, om representationen icke varit inskränkt på det sättet som den blef t. ex. genom allsherjartingens förvandlande till herredagar och Magnus Ladulåses förbud för andra, än dem han utsåg, att bivista riksmötena. Men i afseende på vår tid, är saken ännu klarare. Ty om också, såsom hr F. anser, bildning och förmögenhet i forntiden voro egentligen hemma hos Bördsadeln (hvilket imedlertin, särdeles rörande den förra, kan högligen betviflas, då man menar det slags bildning, som för skötseln af sociala angelägenheter behöfves, nemligen framför allt vördnad, kärlek och nit för menniskor allmänt, jemte kunskaper att befordra dessas väl. Huwu mycket af densa bildning bade vår medeltidsadel? Månne icke dess kunskaper, likasom nit, inskränkte sig till förmågan att veta omskansa sig sjelf, samt utrusta sig och de sina med gods, undantagsförmåner och fördelar af alla slag på de pofrälses bekostnad ?); så är det åtminstone fullt säkert, att bildningens och förmögenhetens prerogativ numera alldeles icke är Bördsaristokratiens. Hr F:s anmärkning, äfven om den vore fullkomligt sanp, har således ingen betydelse för vår tids representationsproblem. Obemärkt bör, för de förflutna perioderna, icke keller lemnas hr F:s ganska riktiga uttryck: voro eller förutsattes vara. I detta förutsattes ligger nyckeln till alla representationsolyckor och fel på denna bana. Så snart på den materiella omständigheten börd lägges en vigt och en social rättighet, som grundsattsmessigt endast borde tillkomma själsföreträdet, så uppkommer i staten ett stånd, utöfvande prerogativer på grund af hvad ståndets medlemmar förutsättas vara, utan att nödvändigt behöfva vara. Kallet uppfylles då ganska illa. Men alla förutsättningar försvinna såsom onödiga, så fort man genom fritt val får gå med sitt förtroende till de personer, som bevisat sig vara hvad man behöfver och önskar sig. Att man vid dessa val någon gång skall kunna misstaga sig, är väl gifvet, såsom vid allt menskligt; men misstagen miste blifva mindre och fåtaligare, då saken sjelf står på en sann princip, än då den hvilar på en falsk. Nu yttrar hr F.: Harje sak, som existerar de facto, vill äfven göra det de jure, och söker genom lag trygga sin tillvaro. Detta säger förf. till fördel för adelsprivilegiernas uppkomst. Men fioner han icke att sattsen är lika användbar för vår nörvarande tids arbeten att sätta legislativ form på sina ex:steraxde förhillanden. Då det är faktiskt, ait bildning och förmögenhet nu icke äro inRN NARE Me VS TMA Nr gr Nn AT RE