Aftonbladet – 20 juni 1846, sida 2

utträder från sakristian i svarta kläder framför altaret, på hvilket messkläderne !igga och der ban af klockaren påklädes, hvsreiter han i mess-skjorta och messhs:ke försitltar messan, efter hvilkens slut ban åter atklites och, sedan kläderne blifvit hoplagde på aliaret, ingår. Messan slutas på samma sätt som den började, med klockarens tjenstgörande. Vid den heliga Nattvardens begående tändas Jjusen på altaret. Desea bruk förefalla oss nog mycket katholska, och klockarens uppträdande sisom förelssare är, åtminstone för den ovane, tv.ntizen störande. Jag fruktar att deita också gör honom mer än skäligt henmastadd att fungera inför församlingen, ty om hos oss ljusen tändes på altaret under messan, skulle vi icke utan förargelse kunna åse klockaren, med stöflor och galoccher uppstiga på altarduken för att nå de höga ljusen vid behof af putsning, hvilkeu manöver icke saknat exempel i Norrige. Maria bebådelsedag firas på söndag, hvaremot skärtborsdagen är en belgedag med offentlig gudstjensi. Om det kan tillåtas ett dylikt omdöme efter en så flygtig uppmärksamhet som min kunde vara, skulle jag förmena att i samma mån de ytire formerna ärd me-a sammansatta i Norrige ön hos oss, är ljumbiiu 2vv församlingen större, ehuru man borde vänta motsatsen. För öfoöst äro ritualerne vid öfrige religiösa förrättungsar mycket enkia. Barndop ske i kyrkan, scr först klockaren kommer med en tbösriel eller kanna för att gjuta varmt vatten i dopfunten, och barn understundom först vid ficre månaders ålder befordras till dopet. Si enkel är ceremonien vid besrafning, att bandboken endast och allenast föreskrifver begagrandet af orden, då mullen kastas på kistan, utsu att en gång detta angifves böra ske elier icke. Den norska psalmboken har ändå f-r: psalmer än vår, men, så vidt jag kunde märka, icke samma öfvervigt, ej ens lika värde i qvalileten. Pre