Aftonbladet – 20 juni 1846, sida 2

Ni var bra ihärdig i er föresats. Ni hade tikväl fremför er en vagn, der icke endast statens: öfverhufvud satt, utan drottningen, prinsessorna, med ett ord, hans höga familj? — Jag bade ej tid: att hetrekta personerna i vagnen. Jag visste att. konungen brukade sitta till höger. Jag sökte honom der. (Med stark röst.) Det som frälste konungen är, att jag sökte honom till höger, men nödgades sedan sigta till venster, emedan han hade satt sig framför. Jag har ej en gång sett hvem som satt till venster om konungen, utan jag sköt, så snart min blick råkade konungens ansigte. Hvad ärende förde er till Fontainebleau? — Det var en oförutsedd af ödet beslutad tilldragelse. Jag: hade, för att undvika regnet, sökt skydd under: skärmtaket hos en tafvelkandlande. Der hörde jag tre personer tala om konungens utresa till Fontainebleau. Vid dessa ord kommo slla mina missöden för mitt minne. Jag erinrade mig all den orättvisa, jag lidit. Min harm ökade sig, och jag: var så uppretad, att säkert hvem som i den stunden sett mig, hade trott mig vara från förståndet.. Men ni har dock i Fontainebleau vidtagit försigtighetsmått, för att genom flykten undandraga er straffet? — Omöjligt kunde jag vidtaga sådana. Parken hade nästan inga löf. Man såg der öfverallt, alldeles som på öppna fältet. I närheten der jag ställt mig var en liten port; nyckeln satt innanför. Jeg kunde stängt den, men gjorde det icke. Dessutom ingingo flera, som hade kunnat se mig i parken. Vidtog ni ingen åtgärd, för att kunna återkomma till Paris, efter mordet? — Nej. ingen! a Den bössa ni haft var ej densamma, ni haft som öfverskogvaktmästare? — Nej, jag köpte den några månader innan mitt afsked, emedan den var kortare och lättare, således beqvämare dä jag till häst måste färdas längre ut i skogsparken. Kanslern erinrar Lecomte, att en vapensmed intygat, att bössan hos honom köptes, efter afskedstagandet, den 6 Maj, sistlidna året, och Lecomte upplyser, att det är ett misstag, emedan han köpte den förut, men att pipan fått et: slag mot något hårdt, så att han lemnat den åter avt hjelpas, och derför först den 6 Maj betalde den. Domstolen torde taga i betraktande, huru två vittnen förklarat, att ni två gånger före brottets begående varit vid Fontainebleau. Oaktadt ni säger eder icke vistats ute någon natt, har ni på jernvägen eller i vagn kunnat fara fram och tillbaka till Paris på degen, för att efterse ställe åt eder? — Jag har aldrig varit i Fontainebleau sedan mitt afskedande. Jag hade aldrig förut haft den ringaste elaka afsigt. Kanske var det en beräkning af er. Ni skulle måhända lätt blifvit arresterad och igenkänd, om ni då sökt döda konungen? — Jag hyste då ej ringaste onda syftning mot konungen. (Med tilltagande häftigbet och kraft.) Jag begärde att få ett kapital, i stället för min pension; jag hade gjort flera försök att lyckas deri, men ej kunnat erhålla bifall. (Med häftighet och slående på skranket.) Vi andre, konungens tjenare. cå vi begära en billig belöning för våra tjensier, måste vända oss till general-intendenten för civillistan. Om vi ej emottagas, hafva vi ingen annan utväg, än konungen. Vi bönfalia då hos konungen; om konungen afslär oss, är det döden; ja, det är döden för oss. Konurgen hade emott:git min ansökan, och jag hade fått beskedet, att hön icke hade värdigats pröfva cen. Det var då. j.g beslöt och verkstälide tankan på mordförsöket. Men man kan cj antega, att deita varit verkliga motivet till edert brott, och jet är derföre man velat veta, om ni ej haft medbrotis!ige, om ej någon gifvit eder dåliga råd, och on: ni icke råkat personer, lika grymma som pi sjelf. för att hjelpa er i ert förehafvande? — Nej, jag har ej haft annan anledning, än den oförrätt jeg iidit. Då man hotade mig med sfsättning, ansåg jsg mig efter så mycken orättvisa icke kunna visa mig för mina fordne underhafvande, och det var derföre jag ingaf min afskedsansökan. Ni framhärdar alltså i den utsago. att enda skälet till ert brott varit derna påstådda orättvisa? — Ja. (Forts. följer.) hasse