Aftonbladet – 19 juni 1846, sida 3

målade och alltid putsade. Det som minst be hagar oss svenskar i de norska husen äro jernkakelugnarne.Med deras svarta färg se d dystra och spökaktiga ut, ehuru vackra formei de ofta hafva, t. ex. fristående tempel med runda kolonner och deruti en vestal i naturlig storlek, obelisker m. m. Särdeles från Berum, srefve Wedel Jarlsborgs bruk, komma vackra. De äro mycket vedödande, emedan de sakna spjell och måste eldas oupphörligt för att underhålla en ändå icke jemn värme, För öfrigt hafva de för oss till en del samma fel, som våra beskyllas af norrmännen, att förorsaka os och en osvnd hetta. Porslinskaklugaarne tyckas dock nu vinna blidare omdöme än förr, och något som norrmännen kalla unionskakelugnar, nu komne i bruk och bestående till hälften af jern och bälften af kakel, synes vilja bilda en öfvergång, som ändå kanske blir svår, i anseende till bristen af tjenlig lera i Norce. — Till följd af en polisförfatining, Om visst sig mera mån om kroppens, än själens ögon, d. v. s. smaken oc skönhetssinnet, äro husen i allmänhet grönmålade. Oaktadt jag väl kommer ihåg den hvita vägg, tvärs öfver gatan, som så länge gjort och gör din ptåga i Stockho!m, är jag likväl öfvertygad att du med mig skall önska alla dessa gröna, i mer och indre bjerta skiftningar af vissnadt löf, målade hus, om e, alldeles hvita, åtminstone i lusare och gladare färger. Med Stockholms höga byggnader och smala gator skulle dessa sednare, med den norska gröna färgen på de förra, blifva öfver all beskrifning dystra. Likväl hari Christiania, i samma mån som ifvern att byggas till stadens förskönande och smakea för vackra byggnader utvecklat sig, ofvannämnde sed eller påbud alit mera tyckts komma i glömska, ty de nyare husen bära alla mer eller mindre glada förger, utom den gamla mossgrön2. Och hvarföre kan ag ej göra sitt åskådliga för dig. de många