Aftonbladet – 17 juni 1846, sida 3

mm mJnkVVVt —— rr — TFEATRARNA I PARIS BÄRA SIG ICKE HELLER. Af deputeradekammarens förhandlingar i anslagsfrågorna finner man, att de Parisiska teatrarna troligen ej skulle vara i bättre ställning än våra Svenska, så vida icke staten lemnade dem understöd. Det bidrag, som deputerade kammaren i år voterat, utgör nemligen den lilla nätta summan af 1,184,200 francs. Af dessa medel uppbär Academie royale de musique, eller den kungliga operan, 620,000 fr., theatre frangais .200,000, opera comique 240,000, Odeon eller -le second theatre francais 60,000 0. s: V. — RYSKA POLISANEEDOTER. I Golowins bok om Ryssland läser man, ibland annat, följande: En ung man hyrde vid en bröllopsfest några dizamanter till sin brud. De blefvo om natten bortstulna. Han gick då till poliskommissarien, som, sedan han hört berättelsen, gick till sitt skrifbord, öppnade en låda och visade honom juvelerna. Den unge mannen ville då taga dem; men kommissarien sade: de kosta 6000 rubel. Den arme mannen invände: jeg eger ej så mycket; jag lefver af min lön,. Polisembetsmannen låste då helt trankilt åter in-juvelerna. Mannen gick nu till general Rokoschin och meddelade honom händelsen. pSådana ermbetsmän har jag ej under mig, sade polischefen, och afskedade mannen på ett ovänskapligt sätt. En man grep en gång en spetsbof och förde hohom till polisen. Ah! det är engammal bekant, sade poliskommissarien och lät honom gå. En läkare hade på kallelse gjört sjukbesök hos en poliskommissaries familj i Petersburg. På dennes tillfrågan, då läkaren ej mer behöfdes, hvad man var honom skyldig, svarade doktorn: om ni vore rätt god, lemnade ni mig det ur, som hänger der på väggen,. Det Var nemligen samma ur, som man förut stulit från doktorn, och som alltsedan förblifvit i polisens händer,