Aftonbladet – 15 juni 1846, sida 3

det ej vidare än att, då Sofi nutar mordet på sig orsaken dertill förmodligen varit Ekvalls svåra och kinkiga lynne mot barnen då han var drucken. I Ordf. Föreföll ingenting besynnerligt i hans beteende mot barnen, till exempel om aftnarne då de ville sofva, eller störde han dem eljest? — Fru E. Nej, om aftnarne var Ekvall inne hos mig och jag hos honom. Ingen af oss störde barnen, undantagandes då Ekvall grälade, som dock ejskedde dagligt. Ordf. Samtalade frun med Sofi angående mannens gräliga lynne och beklagade sig deröfver? — Fru E. Jag beklagade mig och bad många gånger med tårar i ögonen, att barnen ville hafva tålamod. Crdf. Samtalade frun i detta ämne enskildt med Sofi? — Fru. E. Ja för flera år sedan i Borghamn. Ordf. (frågande) och på Attarp? — Fru E. (betänksamt) Ja. (Efter ett litet uppehåll ser hon på Sofi och svarar:) Jag kan ej minnas, att jag talade enskildt med Sofi på Attarp. Ordf. (till Sofi. Mamma säger, att hon bedt barnen hafva tålamod med pappas svåra beteende emot dem. Huru står det tillsammans med de samtal Sofi uppgifvit att hon och mamma haft sig emellan om anskaffande af gift för att taga lifvet af Sofis far? — Sofi Ekvall. Tbland tröttnade vi upp vid honom-när han var för svår. Ordf. Hörde Sofis syskon samtalen emellan mamma och Sofi angående giftet? — Sofi E. Nej. Ordf. (till fru Ekvall). Hörde ingen af barnen det? — Fru E. (efter något uppehåll). Mitt samvete är rent för allt hvad förgift heter. Jag har aldrig talt med Sofi eller hon med mig om förgift som hon gått på här i dag. Sofi! du måste säga sanningen. Dra slöjan ifrån dig. Sofi (till modren). : Jag kan ej dra bort den mera än mamma är skyldig till. (En stunds uppehåll.) På domarens tillsägelse lemnar Sofi tingssalen. Härefter fortsättes förhöret med fru Ekvall. Ordf. Sedan morden skett och frun dragit misstankar, efterforskade ej frun hvem den skyldige kunde vara? — Fru E. (stiger upp från den stol, hvarå hon tagit plats och svarar): Jo visst. Men icke kunde jag tro att mitt barn skulle döda sin far. Ett par dagar efter händelsen då Sofi kom ner och sade till mig: jag kan ej sofva, kanske att jag då kunnat utröna sanningen af henne, om jag dertill haft skäl. Hennes beskyllningar mot mig äro grundlösa. Ordf. Misstänkte ej frun någon? — Fru E Jag kan ej neka, att jag misstänkte Hedda. Ordf. Trodde frun, att Hedda mördat fruns man med vilja? — Fru E. Jag trodde, att hon med vilja afdagatagit Maja Stina Forssberg i rapport på barnet, att det skulle bli nedtystadt, och att Ekvall oförvarandes fått af giftet. Ordf. Trodde frun, att Hedda födt och mördat barn? — Fru E. Ja. Jag sökte öfverallt efter Hedda Thormans barn både i rum och på vindar, der jag trodde att det möjligen kunde vara gömdt, och vill minnas att jag hade Eva Westberg med mig. Ordf. När verkställdes denna efterforskning? — Fru E. Det skedde redan innan Maja Stina Forssberg blef förgifven. Vittnet Eva Westberg framkallas och vitsordar fru Ekvalls uppgift. Ordf. (till vittnet). Misstänkte du att Hedda Thorman födt barn? — Vittnet. Alla misstänkte henne och jag också. Hon hade Palmsöndagen blifvit smalare. Ordf. Syntes det? — Vitlnet. Ja. Hon snörade sig många gånger både i köket och på inspektorens kammare och var ändå mycket tjock. Ordf. Tjockare än nu? — Viltnet (ser på Hedda). Ja, det var hon. Ordf. Snörade hon sig efter Palmgsöndagen? — Villnet. Sedan såg jag benne ej snöra sig. Ordf. (till Hedda Thorman): Hvarföre vill du ej säga sanningen? — Hedda Th. Jag kan icke säga annat än sanningen, Ordf. (förebrående). Du har under djup ånger sagt till din själasörjare, att du födt barn och gräft ner det i gödselstaden vid Attarp? — Hedda Th. (orörlig som en bildstod). Ja, men det var ej sannt. Ordf. Snörade du dig före Palmsöndag hårdare än eljest? — Hedda Th. Nej, då som vanligt. Ordf. Var du ej tjockare före än efter Palmsöndag? — Hedda Th. Jag kan aldrig säga, att jag var tjock. Ordf. Men stalldrängen har sagt du snörade dig, så att det skrålade i kroppen. Ordföranden uppmanar fru Ekvall och Hedda Thorman att bekänna och söker beveka dem med allvarsamma föreställningar och religionens lära. Fru Ekvall och Hedda Thorman fortfara att neka. Sedan fru Ekvall på ordförandens anmåaning utaått ur salen, förekallas åter hennes dotter Sofi. (Forts. följer.)