Aftonbladet – 15 juni 1846, sida 2

— Det är en förträfflig egendom, jag känner till den, boningshuset li ger helt nära skogen, är rymligt, och jag har hört sägas, att inredningen skall vara mycket smakfull. — Åh, så mycket bättre! — Ni känner således inte stället? — Jag har adrig varit der. Framförallt önskade jag veta om byggnadssättet är varaktigt, och jag tillstår att jag icke förstår mig på den saken. — Det är icke så svårt, som ni föreställer er — Ja, för er, min herre, som synes äga praktiska kunskaper nästan uti allting; men för mig! — Det är sannt, sade br Guranflot med stolt min, alt jag icke är lätt att bedraga. — Hvad ni är lycklig! Men då man sjelf är okunnig, gör man orätt uti att icke taga med sig en person af yrket, ehuru jag, uppriktigt taladt, icke mycket litar på arkitekter. — Deruti gör ni rätt, min herre. — Jag skulle föredraga att följa en ointresserad kännares råd, såsom ert till exempel, min herre. — Ack! min berre.... Det vore onödigt att längre fortsätta detta samtal. (Forts. följer.) ———— —