Aftonbladet – 15 juni 1846, sida 1

Efter fem minuters vägran slutade herr Laloine med att emottaga dosen. — Lise! Lise! ropade han, i det han närmade sig till salongen, — kom, får du se hvad jag fått af herr de Sterny. Då Lise kom in, var hon orolig och darrande, likasom hon gjort något ondt. Sterny begagnade detta ögonblick för att smyga sig ut. Annonsbladen lågo kringspridda och ett af dem låg öppet på en stol. Han tog och genomögnade det och på tionde raden läste han: Landtställe till salu vid Saint Germain ... Man kan döma om hans förtjusning. Innan herr och fru Laloines återkomst hade han redan gömt bladet under sin rock. Lise inträdde med triumferande uppsyn, och den blick hon kastade på Sterny var så glad, att denne icke visste hvad ban skulle tänka. Var det en slump eller en barnslig nyfikenhet, som förmått Lise att läsa annonsbladen? Hade bon gjort det för att sätta sig uti hemligt förstånd med henom? — eller var det icke snarire en lexa hon velat gifva honom?... Hon återföll uti en grym ovisshet. För att imedlertid ytterligare fullfölja den fördel han vunnit, framträdde ban till fru Laloine och sade med förbindlig ton: — Skulle icke ni, min fru, äfven vilja emottaga ett Jitet minne af detta besök? Fru Laloine tackade; men det som Sterny tillbjöd benne, var af så ringa värde, att hon icke trodde sig böra vägra. — Och kanske mamsell Lise också ... sade han helt otvunget. Lise afbröt honom med liflighet: