Aftonbladet – 15 juni 1846, sida 1

ETT FÖRÄLSKADT LEJON. ) AF FREDERIC SOULIE. — Det var emottagningsdag hos min mor. Herr dAuterres lät i bemlighet begära ett samtal med benne uti hennes rum, der jag, för att dölja mig, kastade mig på en divan med hufvudet lutadt mot en af dynorna. Herr dAuterres beredde sig att med en på en gång högtidlig och bedröflig uppsyn meddela min mor de förskräckliga underrättelser han medförde. — Denna hemlighet, utropade han, skall förblifva begrafven uti mitt bröst, men ni inser väl att mina förslag och förhoppningar äro för alltid tillintetgjorda. — Men hvad vill ni då säga med allt detta? — Ack! återtog han, i det han visade på mig, ni ser henne.... det var en obetänksamhet, en stor obetänksamhet, men edra råd, exemplet af edra dygder .... — Nå, hvem är denna domino? frågade min mor. — AÅck, min fru, låt icke er vrede utbrista emot henne. Jag vågar icke säga er.... — Men hvem är ni då? sade markisinnan till mig. — Det är jag, min mor, sade jag, återtagande min vanliga röst. — Ar det du, Leonce? sade min mor leende. Jag är icke så sträng, att jag förtycker att min son varit på balen. — Leonce, utropade herr dAuterres, er son... men mamsell er dotter? — Hon är i salongen. ) Se Aftonbl. M4 126, 127, 128, 131 och 134.