STOCK OLIK. OM DEN NYA LÖSDRIFVERIFÖRFATTNINGEN Vi medhunno icke i förrgår att yttra oss något angående den nya lösdrifveriförfattningen, som då meddelades. Då imedlertid ämnet för en sådan författning utgör det vigtigaste problem, på hvars tillfredsställande lösning man nu i alla samhällen arbetar, och står i närmaste sammanhang med både brottmålsoch polislagstiftningen samt näringsförfattningarna, oct slutligen bestämmer en del af vilkoren för den personliga friheten, så är det älven pressens skyldighet att säga sitt omdöme öfver en lag, hvarigenom den enskil-. des förhållanden till staten i så många hänseenden regleras. Vår tanka om den nu utkomna författningen kan sägas i få ord. Den är, att mycket. visserligen derigenom är lemnadt att önska, det vill säga att det sökta: problemet dermed icke kunnat lösas. Men å andra sidan kan det, enligt vår öfvertygelse, icke betviflas, att den har ett stort och afgjordt företräde framför det hittills varande oefterrättlighetstillståndet, samt att Regeringen dervid synes hafva med allvar bemödat sig att gifva åt individens frihet och menniskorätt all den utvidgning, som åtminstone för närvarande kunde bestå med allmänna säkerheten och måd den paniska fruktan och föga liberalitet, som i sådana saker företer sig inom de flesta kommuner, så att författningen i detta hänseende kanske ännu står ett litet steg framför allmänna tänkesättet. Man finner vid de serskilda SS:nas läsning, att den hufvudsakliga skilnaden emot hvad hittills varit stadgadt ligger i sjelfva den första S:n, som genom bestämmelsen om, hvem som är att anse såsom försvarslös, ansenligt utvidgat området för de icke försvarslöse: vidare uti borttagandet af den orimliga och tryckande lag, som hittills ålade en stor mängd personer, att ställa borgen för sina kronoutskylder, vid äfventyr att hemfalla till antalet af försvarslösa, och slutligen äfven uti flera försigtighetsmått till skydd äfven för den försvarslöses rätt och skydd emot godtycklig behandling. Den svagaste punkten och som sannolikt snårt kommer att visa behofvet af något tillägg eller förändring, är den om tillsyningsmännen, åt hvilka en så stor makt jemte ett lika stort besvär blifvit uppdragna, att hvarje kommun dertill behöfde påräkna sina aldrabästa medlemmar, men hvilka icke alltid torde vara fårdiga att ikläda sig en sådan tidsuppoffring, enär inga yttre fördelar dermed äro förenade. Äfven synes författningen, som innehåliter mycket. till säkerhet emot maktmissbruk af de offentliga autoriteterna, brista i bestämmandet af det sätt, hvarpå den individ har att gå tillväga, som blifver förfördelad af en tillsyningsman, likasom det icke heller-synes på hvad sätt denne skall göra reda för sina åtgärder. Meniagen synes vara, att det reglementariska härutinnan skall lemnas till kommunerna sjelfva. Men det är visserligen lättare att i så kinkiga och ömtåliga förhållanden varseblifva en brist, än att föreslå ett sätt till dess fullständiga afbjelpande, och måhända skadar det icke, att erfarenhetens tvingande kraft gifver ledningen härutinnan. I alla fall draza vi icke i betänkande att yttra det omdömet, att denna författning innefattar den vigtigaste och den bästa reform, som Regeringen hittills vidtagit, oc2 att det hade varit svårt för hvem som heldst, att i allmänhet på ett mer tillfredsställande sätt hjelpa sig ur de stora svårigheter, som vid en sådan Iagstiftning förekomma. Etter hvad vi hört berättas, lärer författningens utarbetande i väsendtlig mån böra tillhöra expeditionsehefen i Justitiedepartementet, herr Alexandersson, ehuru en och annan mod fikation deri sedermera blifvit gjord vid föredragningen i konseljen. — Kongl. Ma:t har, på Krigskollegii derom gjorda underd. anhållan, under den 22 sistl. Afa: boffa mf RP CL ann . SS