Aftonbladet – 10 juni 1846, sida 2

ETT FÖRÄLSKADT LEJON. ) AF FREDERIE SOULIE, Tise skulle karhända hafva nekat om friga; blifvit gjord på ett mera förbindligt sätt, me: då en hög grad af afundsjuka framlyste vid ut talandet af orden den vackra markisen,, sva rade hon, icke utan en viss tillgjordhet: ja, de är sannpt. — Det ser ut, som du lyckats göra hans er öfring, sade en mycket ful flicka. — Och säkert har ban äfven gjort din? till iade en annan, — Hvem yet, sade Lise, som fann sina god: vänner ganska oförskämda. — För att slippa dansa med honom, sade den tredje, skall jag låta bjuda upp mig för hela afionen. — Ab, det beköfs inte, sade den fula: sådana der gula bandskar dansa ieke. — De dansa, förlåt! mina damer, sade Sterny, som sakta närmat sig och nu räekte handen åt Lise, i det han vördnadsfullt sade: — Mamsell bar väl icke glömt sitt löfte att dansa första kontradansen med mig? — Nej, min herre, visst icke, sade Lize i det non utsträckte sin bard. Denna hand darrade ännu. Musiken gaf tecken att dansen skulle börja, och Sterny intog sin plats jemte Lise. Lise var skör, skön som en af de englabil-: der, hvilka stundom föresväfva oss i drömmen, : och pryda med alla oskuldens behas. Biändad ar denna skönhet hade Sterny länge betraktat henne, såsom ett af skapelsens mä-j sterstycken; men i detia ögonblick, då hon stod larrande vid hans sida, förekom bon honom innu älskvärdare än förut. 4 Dessa så rena drag uttryckte på en gång sället, fruktan och förvåning. ) Se Aftonb; 4 126, 127, och 128. 14