Aftonbladet – 9 juni 1846, sida 3

-nuftiga, utan fallen i brott och laglösheter, beröfvar jag er friheten. Vidare tillägger samhället: du har affallit från dina medborgerliga och moraliska förbindelser — och nu beröfvar jag dig fribeten. Den brottslige svarar: må så ske, jag försaktar friheten emedan det var den, som gjorde mig brottslig. Han inspärras alltså; men fuilkomligt förlustig all frihet, skall han småningom och ländteligen lära sig begripa den. Då skall han lsäga: jag har varit en dåre; gif mig friheten åter och jag skall blifva laglydig, god, förnuftig, och Than återfår friheten. Om friheten har denna oländliga makt med sig, må man då ej mera förundra sig öfver, om medborgarelifvet i allmänhet ställer den så högt och så lifligt söker försvara den. å ——ÄÅ— ttii— — — Den Berlingske tidende, med sista post låter vår hederlige vän Orvar Odd undergå en slem attack i ett af sina sista numror, Synligen för det Orvar varit alltför mycket skandinavisk och poartig uti Nordisk litteraturtidning och i sina chinesiska korrespondentartiklar till Aftonbladet, hvilken sednare beskyllning dock är ogrundad; men kanske i sjelfva verket mera för det han vid Egebäckswangsfesten i sitt tal önskat Danmark lite! mera frihet och litet mindre smör. Vi kunne också icke neka, att detta uttryck är en af de der små blundningarna, som på sin tid någon fång påkommo sjelfva den gode fadren Homer, och som derföre äfven måste kunna hända en skandinavisk skald. Litet mera frihet — ingenting kan vara riktigare; men — litet mindre smör I — hvad i all verlden hade det der ztt göra! eller hvarföre skulle dessa icke kunna förenas, ja! hvarföre skulle man icke till och med kunna säga: ju mera frihet, dess mera smör! — Det måste erkännas, att de i Rom för aärvarande vistande svenske konstnärer väl använda sin tid, hvarom deras tid efter annan hemsände arbeten på ett berömligt sätt vittna. De som besökt konstföreningens sednaste sammankomster hafva icke utan verkligt nöje beskådat de vackra landskaperna af herrar Palm och Stäck, hvartill nu kommer en tafla af hr E. Lundgren. Ea gemensamhet för dem alla är den varma belysningen, den italienska himmelen och de utmärkt vackra förgrunderne tillika med den poetiska uppfattningen afiandskapets skönhet; och det är svårt att afgöra, vid hvilken af dessa målningar ögat med största välbehag dröjer. I hr Palms större tafla, föreställande en vy af Civita Castellana i Kyrkostaten, finner mean t. ex. trädgrupper af en öfverraskande skönhet; i midten af landskapet öppnar sig ett brådjup, öfver hvilket är uppmurad en djerf, på dubbla rader af hvalfbågar hvilande bro, förmodligen ett verk från forntiden, på hvilken man varsnar en öfvertågande procession med kors, banerer etc., och i den förträffligt ut örda perspektiven följer man Tiberns krökningar tills de slutligen förlora sig bort i den aflägsna syngränsen; i den andra ser man huru kaskatellerna genom murarne af det på en hög klippa belägna Tivoli nedstörta i den nedanför belägna dälden, der de försvinna och återsynas mellan träden och markens ojemnheter, tills de slutligen förlora sin sparsamma böilja bland kiselstenarna och sanden i förgrunden. Hr Stäcks tsfla, med sica ruiner, sin berde, sina kreatur, sin damm, sin ypperliga förgrund och varma kolorit, är en verklig idyll, sådan det nuvarande Roms klassiska omzifning erbjuder den. Hr Lundgrens tafla föreställer en romersk bonäflicka, förande ett barn vid högra handen och bärande på venstra armen en liten korg med citroner; i den vevstra håller hon några blommor; på hufvudet bär hon ett krus, nästan i amforaform, hvarifrån en liten stjelk af vinranka nedhänger; kostymen är troget återgifven i all sin brokighet och pittoreska effekt; men vid den skulle man vilja göra en anmärkning, nemligen att vecken på nedra delen af lintygsärmarne ej äro rätt lyckade; förgrunden i taflan utgöres . af ett stengolf, som sannölikt h:r någon gemenskap med den till höger synliga stora cirkusruinen; till venster på denna förgrund afbrytes ytans jemnhet af en väldig kaktus eller tistel, och öfver det för öfrigt vackra landskapet hvälfver sig en hög blå himmel. Dessutom bar hr Lundgren hemsändt åtskilliga studier, hvaraf en är hemtad från Borghesiska .samlingen, en annan föreställer Petrarca i basrelief, 0. 8. Ve — LA