Aftonbladet – 9 juni 1846, sida 3

Ö AV ut trend SERNER ERE WP OO TYST TT Tickemed att lägga? hinder i vägen för införande laf böcker; skrifna på de moderna -språken; äfven Tde gamla språken och det som-företrädesvis kan .Janses för öskyldigt,! nemligen hebreiskan, tyckesI hafva förmått väcka någon skuggrädsla i detta kulriösa land. En ny:kejserlig :ukas har nemligen. med hög införseltull.:belagt hebreiska böcker, tili Istort mehn för åtskilliga boktryckare i Preussen. — ANDEBESVÄRJELSE. De mångskiftande uppI lysningsförsök, som under mer än ett sekel blifvit Tanställda i Franktike, hafva förblifvit overksamma hos franska allmogen i måsga orter; hvad den trodde för hundra år sedan, tror dem ännu. Ett. prof derpå förekom nyligen i grannskapet af Lille. En rik bonde hade länge lidit af en djup svårmödighet, och lät slutligen af sina grannar öfvertygaIsig om att han vore besatt af mörkrets makter; han: I vände sig då till socknepresten och bad honom om bjelp: Denne, olik sina mera jesuitiska embetsbröder, förklarade utan förbehåll att besattheten vore bara en töm inbillning och hänvisade bonden till en läkare i Lille. Bonden for in till staden, men hade icke låtit prestens ord verka, utan anmälde sig hos döktorn såsom besatt af sju åndar, dem han anhöll att doktorn mätte utdrifva. — Icke mer än sju? — frågade läkaren, som genast insåg huru det förhöll sig med mannen. — Nej, icke mer än sju; men det är nog med det, känner jag., — Näå, låt så vara då; men det fordrar sju dågars kur öch kostar: 20 francs pr sitan; hvad säges om det?, — Hjertans gernk, om jag blott kan bli af-med dem) — Kom hit i morgon, så skola vi börja, — Der besatte infann sig; läkaren företog en mängd underliga ceremonier mei honom, mumlade några mystiska ord och låt honom slutligen lägga handen på en förgylld: dödskalle, hvarvid den sjuke fick ett starkt elektriskt slag, så att han skrek till af förskräckelse. Det var den förste, sade läkaren lugnt; var här i morgon, så skola vi fortsättä; men tala ej om hvad som händt, ty då kan anden komma igen. — Bonden; teg, och infann sig på nytt de öfriga sex dägarne; och så gick det på samma vis, med en och annan litea förändring i besvärjelseceremonien. På sjunde dagen förklerade patienten sig vara fullkomligt befriad och erlade med nöje sina 440 francs, hvilka läkaren sedan öfverlemnade åt socknepresten, att utdela bland de fattige. — SHAKSPEARE OCH TEATERN PÅ HANS TID. En tysk tidning innehåller följande. Shakspeareföreningen i-London firade den 27 sistl. April sin sjette årsdag. . Ändamålet med denna förening är att sprida ljus öfver allt hvad som rörer den store författaren specielt och hans tid i alimänhet. För närvarande är föreningen sysseisatt med Shakspeares slägtregister; derefter kommer den att kommentera hans arbeten. Uti en af de sednare föreningens sammankomster framlades ett hittills okändt dokument, hvilket är af stort väråc för historien,. om teatern kort förära Shakspsare kom till London. Det är icke något tvifvel, att drottning Elisabeth år 413583 konstituerade ctt eget kungligt skådespelaresällskap, i spetsen för hvilket stod Richard Tarlton och Robert Wilson. Men man-erfar nu för första gången huru drottningen började med att förskaffa sig de bästa skådespelare, som kunde finnas någonstädes i konungariket. Hon gaf nemligen sin hofmorskalk Tiliney en oinskränkt fullmakt med stort insegel, att för drottningens nöje och förströelse bemäktiga sig hvar och en god skådespelare-person, skulle han än vara en adelsman, uti London elier annorstädes i riketn. Den som nekade eller icke ville frångå sitt förra: yrke, blef genast häktad, och det utan rättighet att slippa ut mot borgen eller lösepenning, till dess han hörsammade. Den märktigaste klausul i detta dokument är, att Tillpeys autoritet sträckte sig. icke blott öfver skådespelare, men äfven öfver dra- matiska författare. Hvarje auktor mäste på hans kallelse inställa sig inför honom och föreläsa sitt stycke, på det att kommitten deribland skulle: kunna utvälja dem, som mest passade att uppföras inför drottningen. Motstånd eller vägran straffades med fängelse. Ja, Tilbeys makt såsom inten-dent för de kungliga skådespelen gick så långt, att han betalte skädespelarne, i stället för penningar, med lädermarker, hvarpå hans bild stod, och hvilka i London kurserade såsom gångbart mynt... En af dessa marker har blifvit funnen och egezsaf Shakspeare-föreningen. — TFATER-ANEKDOT. En i NewYork utkommande tidning omtslar fö!jande löjiga tiildragelse, som för icke längesedan skall bafva passerat på Chätamsteatern derstädes, Uti en ny melodram, hvilken under sednare tiden ofta blifvit gifven ochvarit talrikt besökt, förekommer en röfvare, som slutligen fångas och afrättas; hvarsfter det blodiga bufvudet framställes på ett bord å avantscenen till beskådande. För att göra illusionen möj!igast fullkomlig, är den aktör; som föreställt röfvaren, placerad under bordet och sticker upp sitt hufvud genom ett hål i bordsskifvan. För, öfrigt är allt så tillställdt, att man verkligen tycker sig se ett hufvud som simmar i blod. Vid den sista representationen af denna pjes hade någon skalkt i en af avantscenens: loger, genom någon manöver, praktiserat en god dosis starkt snus midt framför röfvarens näsa, med den framgång. att derne började starkt nysa. Ett skaliande löje och rop sf sprosit fyllde salongen, så att ridån mäste släppas ner. — Från Wallis i Schweitz skrifves att liket af ett bättre fruatimmer, mamsell Joris, funnits på stranden af Rhonefloden. Såsom hon var syster Lill en person, tillhörande det parti, som man kallar unga Schweitz, och hvilken år 1844 måste gå I landsflykt, anser man henne bafva bi vit mördad af politisk fanatism, — Ett dylikt mord försöktes för icke längesedan på en doktor Clairvaz, likaledes af det liberala partiet. Annu har man icke tågit reda på. mördaren. Rättvisan skulle väl lyckas bättre, i fall prestpartiet varit det förfördelade: — EN FROM HERDE; Biskopen af Dardanien, apostoliska Vikarien von: Breda har till sina får aflåtitett herdabref, hvaruti han tegit till text bibetspråket: Djefyu!en går omkring såsom ett rytande lejon: och söker hyem. han uppsluka mån. Han säger i sin epistel, att satan nu umgås med att Undergräfva kyrkans grundvalär; detmedel han