Aftonbladet – 9 juni 1846, sida 2

vandrade till fot, rättvisade den entusiasm, hvarmed man nyss tömt deras skål. Himmelstadlund har ett förtjusande läge. Motala elf, bred, lugn och majestätisk, gör här en krökning kring en halfö, från hvars höjd solnedgången betraktades under det: 7 Vinden öfver vattnet drog så Sin anda sistä gången. Ogonblicket slöt mycken poesi i sitt sköte, mer ände flesta af våra samtida tåla vid. Glädjen -var vid detta tillfälle lifvad och olympisk. Den skulle hafva nått taket, om ej Himmelstadlundens tak varit himlen den blå, och så: högt: steg den icke. 4 Hemfärc er. Bland.Sverges landsk ) framför allt Mitt hjerta Östergötland valt. Der är jag född, der vill jag dö, Der har jag ock min fästemö. Kapten Sandberg hade nedflyttat timmen för vår affärd ifrån det gästvänliga Norrköping, från kl. 6: till kl. 8. Mången af de nyförvärfvade vännerne följde till stranden. Under lifliga viftningar och ett hjertligt leve af den talrika folkskaran, lade Raketen ut från land. N Snart skymdes Norrköping för vår blick. Då sista skymten deraf försvann vid horisonten, kändes inom hvarje bröst sanningen af hvad vår glädtigt snillrike ordförande under gårdagens festlighet en gång yttrat: Mycket hafva vi fått af Norrköbping; men vi gifva också något: fy vi lemna våra: jertan qvar. Hemresan gick i moll. Bara variationer på themat saknad. Icke ens de vackra tonerna från kanonierernes musikkorps ville rätt förströ oss. Mamsell Beata Hvardagslag,ledsam i åminnelse, nalkades vid hvarje minut. Vi kände redan iJluften h kramningar. Snart voro vi åter i det välh a Stockholm: alltid vackert och leende i sin vårskrud. Under kanonernas dunder och med Östergötlands flagg stolt svajande från masttoppen, nalkades vi konungastaden, togo ett bjertligt farväl inbördes och hade, af de många både andeliga och lekamliga läckerheter-. na, ingenting annat qvar, än det slags kylande pulfver, som kallas minne. — Ostrogotissimus.