Aftonbladet – 9 juni 1846, sida 1

icke sågo eller kunde fatta. Det var icke ev flock hederliga landsmäns vänskapliga besök. som ytterst rörde sig i detta hvimmel. Nationalitetsideen im engern Sinnn, hos några vaknad till medvetande, slumrande hos andra, bodde likväl på djupet af hvarje bröst och var den spiritus rector, som lifvade det hela. Sådant kunde bevisas, men bevisningen skulle föra allt för djupt in i politiken, detta tidens a och 0, som våldsamt tränger sig in lika väl i hvarje tankens region, som i hvarje samqväm eller gästabud. Vid stranden mottogs en hvar viking af sin värd och fördes till gästfritt hem, der ståtlig måltid oc3 svällande paulun väntar den hungrige eller trötte. I Spanien plägar värden, då han i sitt hus första gången mottager en gäst, ytira: Min herre! Mitt hus tillhör eder. Betrakta det som edert eget Sådant är bara en tom fras, innehållande ungefär så mycket mening, som ,les chåteaux en Espagne innehålla marmor. Hör yttrades intet sådant, men man handlade i denna anda. . Artighetens tilltagande står ofta i jemnt förbållande till bjertlighetens aftagande. Här räckte artighet och bjertlighet hvarandra broderligen handen. Det sällsporda fenomenet af deras förening blef så mycket dyrbarare derigenom, att man icke strödde kring sig granna ord, men handlingarna talade. En egen tillfällighet bidrog att öka den glada sinnesstämning, som otvetydigt gaf sig luft vid de utom provinsen boende landsmänhens ankomst till fosterbygden. I Norrköping bade man under lång tid förgäfves väntat regn. Åkrar och ängar stodo törstande och landtmannen ska