Aftonbladet – 9 juni 1846, sida 1

Till firande af den i Gillets stadgar bestämda vårhögtiden sammanträdde Östgötha Gille å stadens societetshus. Högtidsdagen var denna gång dubbelt högtidlig, likasom dubbelt talrikt besökt. Efter den glada måltidens slut proponerade Gillets ordförande, hr presidenten och kommendören Westerstrand en skål för H. M. Konungen och hans böga Familj, som tömdes under fanfarer och hurrarop, hvilka sistnämnde, alltjemt förnyade, svårligen ville återgå till tystnad för att aflösas af folksången. Den detfpå följande skålen, för erkebiskop Lindbloms minne, beledsagades af denna sång: Melodi: På lifvets mödosamma stråt. Ej glasens klang, ej sångens röst Upplifva mera Lindbloms bjerta; Han delar ej, med trofast bröst, Nu mera landsmäns fröjd och smärta. Men hvar och en kring bordets rund Till glaset tar med tacksamt sinne, För stiftaren 8f vårt förbund, En stilla skål för Lindbloms minne! Tredje skålen, för hembygden och serskildt för Norrköpings stad, åtföljdes af så lydande verser: Me!o.i: Vikingasäten, åldriga lundar. Hembygdens ängder, Östgötha marker, Dalar, som klinga de käraste namn. Malmdigra klippor, löfrika parker, Nejder med barndomens minnen i famn. Hell er, der fliten rest mellan kullar Trefnadens bo, och blommande rullar Skördarnes gull, och vimplade jullar Flyga på forsande strömmars. kristall. Er vår helsning, hulda trakter! Ack! för bjertat så dyra. : Vid vindears kling, kling, Mellan ekars höga vakter, Edra ljusalfer flögo vår Yagga omkring, Och piantan växte opp Dess första, späda knopp