Aftonbladet – 8 juni 1846, sida 3

under Pingstdagarne, nu, Om någonsin, kän ryckningens, kulle blifva bans, och var det et eget skådespel att under uppropet af gäster: och värdars namn, i allas blickar läsa den spände väntan, hvarmed en hvar lyssnade till namnet på den landsman, under hvars tak ban skulle bvila. Kometen och Raketen, hvar med sin harmMoni-musik, summo lika två ofantliga, med hvararnan lekande delfiner på Bråvikens gliltrande al den nedgående solen förgyllda vågor. Helsningar och vittningor, och vettgiriga blickar, och strufvade dubbeltkikare, och skarpa lorgnetter och ett och annat rop af öiverraskning ett och annat tecken will igenkännande, en och annan öm blick, växlad mellan mor och son, eller kanske, röellan fästeman och fästemö, hvsd vet jag, (Orwar Odd); — sådan var den isbördes poetiska sysselsättning, hvarunder vår tid så angenämt, så stilla, så jufligt förflöt, medan vi sakta gungade på färden till Östergötlands hufsudstad de facto. Meilan Kometen och Raketen, eburu i mycsect hbvarannan fullkomligen lika, förefanns likväl, vid detta högtidligt glada tillfälle, en väendtlig ckillnad. Kometen bade, sisom sin namne — kärna; Raketen deremot liknade in namre äfven deruti, att den innehöll bara eld och gnistor. Jag skall förklara mig närHare. — Från Raketen svängdes endast svarta eller grå, otympliga, ledsamma, oformliga, proaiska, tråkiga karlbattar, hvilka foro fram och ilibaka öfver Göternas bufvuden, som hade n svärm kråkor och kajor på dem ämnat 1edslå. Raketens akterdäck företeddeendast