Aftonbladet – 8 juni 1846, sida 3

sades vimplar och flaggor, saluterades med heubitzer, nickbakar och kanoner, viftades med hattar och näsdukar. Allt helsande ett bjertligt fast afligse, ett i v nden förklingande, med vågen bortflygande — välkommen ! Dessa festligheter utgjorde likväl endast ett matt förespel till hvad som komma skulle. — Vid Djurön, två svenska mil bitom Ni rrköping, varsnade vi vikingar en svart punkt invid bimlabrynet. Den låg stilla och drörlig, ett föremål för allas undrande väntsn. Tuber och kikare voro oafiåtet riktade på detta aflägsna föremål. Snart upptäckte man att det var en drake, liknande vir. Kot derefter att OÖstergötlands svarta Grip mellan rosor i skarlskansrödt fält svajade från masttoppen. Åniu några ögonblick och kanonernas dunder, blandadt med skallande glädjerop, tillkännagaf att Östergötlands rotfasta barn på hafvet sammantr: flat med de från fjerran irrande Ööstgöta-vikingar. Raketen och Kometen, en gång sammarträffade på Bråvikens bölior, skulle icke mera skiljas åt. Kometer, som vid första anblick af vårt fartyg bissat Östergötlands flagg, afsände, då vi kommit på ett mindre afstånd, en dejutatior, hvilken önskade de från fjerran kommande landsmännen välkcmne och inbjöd dem i Norrköpings göstfria falor, der hvarje viking redan på förhand hade fått sig en väntande värd. Norrköpings invånare hade nemligen med ikta forngötisk gästfrihet bland sig: fördelat de resande landsmännen. — Deputationen åter vände ill siva hufvudmän, hvarefier gillets sekreterare oland gillesbröderne utdelade eleganta kort, varpå för en hvar :stod skrifvet det hem, som,