Aftonbladet – 8 juni 1846, sida 3

denna dystra, tröttande mörka anblick, som. en samling karlar, iklädde vårt årbundrades til! vämjelighet osmakliga mansdrägter, nödvändigt måste visa. Frin Kometen åter viftade man, hvilket icke låter sig göra med de tunga karlhatiarne, de der väl kunna, ehuru med stor svett och vedermöda föras fram och tillbaka i luften. cen med hvilka man icke förmår åstadkomrma dessa smidiga, sväfvande, efter Iluftvågen sig formande rörelser, hvilka benämnas med det uttrycksfulla: svenska ordet: vifta. Dertill erfordras de fina, snöhvita, broderade, :spetsbebrämade näsdukar, hvilka utgöra fruntimrens följeslagare i lust och nöd. — På Kometen blandade sig med de mörkare, manliga drögterna dessa klara, mångskiftande, brokiga förger, som fruntimrens dräpt, i allt smakfullare än vår, ännu bibehåller. Ail denna olikhet framkallades af den enda men betydelseulla omständighet, alt på det ena fartyget funnos äfven fruntimmer, på det andra icke. Uti jemförelsen meilan de jordfasta och de vandrande Göternes uppträdande gömmer sig en förebråelse. Ostergöthland öger nemligen icke bott söner utan äfven döttrar; men Östgötha gille räknar endast bröder, inga systrar. Oaktadt skiftande öden fört mången Östergötlands tärna till hufvudstaden, oxktadt de fleste gillesbröderne från den kära fosterbygden hemtat sina följeslagarinnor genom lifvet; oaktadt allt i naturen är Sexualsystem -— Lar Östgötha gille ändock förblilvit ett exclusivt maskulint gilie. — Jag dristar icke gå på djupet med undersökningen om orsakerna till och verkningarna