Aftonbladet – 8 juni 1846, sida 2

het och lefde verksamt inom den långt framför sin tid tänkande erkebiskopen Jakob Axe Lindbloms ädla hjerta. — Den trädde hos honom fram i handling medelst stifrande af Östgöta Gille; ett samfund, hvars syfte tillräckligt uttalas af dess namn. Under pingsthelgen, i mer än ett hänseende årets skönaste högtid, skulle, enligt gillets beslut, delta år en vallfärd anträdas till fosterbygden, elt land, i mer än ett hänseende, Sverges skönaste provins. Pingsaftonen. IJeh gjunga vårens ala Ciäntbrar Neh dito Jacnyer med sn röst Från denra sturzen alla vintrar ,teh allt slags otyg ur vårt bröst Kort efter solens u;p ång såg man Östergötlands söner vid Riddarholmen samlas på en östgötasnäcka för att gemensamt tåga mot Östergötland. — Glittrende återspeglade Milarens lätt krusade böljor strålarne från en mild och leende Majsol; luften, lugn och fridfull i sin herrliga friskbet, bortflägtade sakta de ännu ej glömda bekymren och jemnade hvarje skrynka, som frin veckans mödor, sorg och strid ännu kunde finnas qvar på anlet eller panna. Allt andades, om jag så vågar uttrycka mig — Pingst. — Hoppets ankare (ty något annat kunde jag icke förmä:ka) lyftades och Raketen ilade, e!dig, snabb och fräsande genom skummande vågor mot: — den dal i öster, Som speglar södern i sin bördighet; Der glädjens foiksång höjd af fria röster, Och runan mången otydd visdom vet.