Aftonbladet – 8 juni 1846, sida 1

SS, 1 ra RR 1 Tvet Ore Pr TT Lördagar, kl. 8 f. m. STOCK I OLA De i går med ångfartyget från Läbeck och i dag med ordinarie posten från Hamburg ånkomna tidningar medförde underrättelser från Paris och London af d. 29 Maj, samt från Hamburg af d. 3 Juni. 2 PORTUGAL. Bref af den 48 Maj från Lissabon omtalar att ministeren TerceiraCabral inlemnat sina afskedsansökningar och att en Palhella-ministere skulle vara att motse; ett rykte var utspridt, som likväl synes mera otroligt, att grefve Villa-real, hvilkens son stir i spetsen för rebellerna i Tras-os-Montes, skulle fått uppdrag att bi!da det nya kabinettet. Regeringen hade imedlertid uppbådat alla sedan 4857 hemförtofvade soldater; men de under vapen stående trupperna vägra att marschera mot Insurgenterna, och begge genera!erna Valongo och Vinnes, som anföra expeditionerna mot dem, hafva tills vidare: inställt fiendtligheterna, ända till dess Drottningen insatt en ny ministere. Juntorna i Vila-real och Braga hafva förklarat nuvarande Cortes olagliga; såsomricke tillkomna genom fria val af folket. Alla de trupper, som förblifvit bröderna Cabral trogne, äro koncentrerade i Oportö. I Coimbra hade universitetet blifvit tillslutet, och studenterna anbefallda att inom fyra dagar lemna staden; oaktadt denna ännu var lugn. Denna åtgärd har väckt-stor förvåning, ty en del af studerande ungdomen äro Brasiskulle nu snart taga sin embets-examen, 0. 5 v.; hvarthär: skola alla dessa nu: vända sig? Def synes äfven vittna emot de officie:la berättelserna om regeringens framgångar mot insurgenterna och bestyrka ryktet, att äfven Alemtejo är i upprorstillstånd. SPANIEN. Tidningarne äro mycket tomma, och sysselsätta sig mest med portugisiska tilldragelserna. Ryktet att det landets regering begärt Spaniens intervention är alldeles ogrundadt. Angfartyget Isabella II hade afgått till Tissabön, , för att bi!räda och, om så behöfs, emottaga dervarande Spaniorern. FRANKRIKE. i De officiella bladen tala ännu icke om prins Ludvig Napoleons flykt. Journal des Debats nämner blott att händelsen inträffat och att en sträng undersökning är anbefalld. I allmänhet tros dock, att regeringen är rätt belåten med hela saken, oeh man vill veta, att konungen åtminstone sjelf icke, på sätt förut sagdt blifvit, varit emot prinsens frigifvande. Det berättas att prinsen i ett bref begärt, att blott för en kort tid få resa ut för att träffa sin gamle fader, som lårer vistas i England, och lofvat att sedan frivilligt inställa sig, men att då äfven detta mötte hinder, prinsen fattat beslutet att. rymma, Allmänheten ser prinsens befrielse gerna, utan att man hvarken älskar, hatar eller fruktar hohom; men hans fångenskap betraktas såsom varande af ingen nytta för någon. Nu tros att Montholön och de andra i Boulognetumultet invecklade personerna blifva frigifna. Med biträde af sin kammarijenare och sin läkare, d:r Conneau, som begge haft tillåtelse att besöka staden, undkom Ludvig Napoleon d. 05 kl. 7 på morgonen ur slottet Ham, oaktadt en hel bataljon bevakade honom och starka vakter stodo vid alla utgångar. Prinsen var klädd som arbetare. Kammartjenaren, Thelin, gick förut, för att uppebålla alla emot dem kommande arbetare och bortvända deras uppmärksamhet från den dem obskante kamraten. Prinsens hår var fårgådt, och han bar ett bräde, som hölls i den ställning då han passerade posterna, att det betäckte ansigtet. Straxt utanför hölls en vagn firdig, i hvilken han öfver S:t Quentin for till Ostende; och derifrån öfvergick till Eagland. Prinsen var redan der, då hans flykt i Ham upptäcktes. Deputeradekammaren kom d. 28 sistl., vid inrikesbudgetens bandläggning, in i en liflig diskussion. Det var äfven denna gång hr Thiers som lifvade debatten, då han uppträdde mot anslaget till denna administrationsgren i ett tal, som i utdrag upptager nio spalter fint tryck i Journal des Debats,. Det var ett slags politisk encyklopedi, bvari han sammanfattat allt hvad han vid föregående tillfällen yttrat om Guizotska politiken. Guizot försvarade sig följande dagen i ett tal, om hvilket en hans motståndare, Billault, derefter yttrade: att om sakernas majestät alltid vore ordens, om händelsernas glans alltid motsvarade talens, så tillhörde segren Guizot,. Vi torde kanske komma ter till denna debatt; om ock den ej framteu må musa anmÄntliga nvhatar cå Törmnar dan dänt av