Aftonbladet – 6 juni 1846, sida 1

m:ssion till den I näsik. Juli atrest til! Westerbotten, för att såsom chef för Weste:bultens filtjägarecorps göra mötet derstädes. Al:ebanda vill veta, att br v. Troil under permissionstiden frånträder hela sitt arfvode såsom generaldirektörn. — Det börjar nu allt mer och mer omtalas, att Näringsfrihetsfrågan icke kommer alt blifva afgjord före Hans Maj:t Konungens afresa till Skåne, som intr: ffar i slutet af månaden, och detta rykte får en viss trovärdighet, icke blott af hvad från enskilda händer förspörjes, utan ock af vinkar derom uti Svenska Micerva, som är glad, och Dagligt Allehanda, som på goda skäl är ledsen öfver om det skulle vara händelsen. Frågar någon vårt omdömederom, så svare vi, att dröjsmålet visserligen bekymrar: oss, för sakens skull, emedan hvarje dags dröjsmil uti en nyttig förbättring blir en förlust för det allmänna; men nästan ännu mer för Regeringens egen skull och det moraliska intryck, som måste blifva följden af ett sådant bevis på obeslutsamhet i en fråga, hvilken numera kommit så långt, att det icke lärer gå an att återvånda. Ty, hvilken är detta ärendes närvarande ståndpunkt? Redan kort efter 4841 irs riksdåg sades det, att hr statsrådet Fåhregus hade hela ärevdet färdigt till föredragning i högs. Konungeus konselj; inom allmänna tänke.ättet hos nationens majoritet finaes visst ingen skiljaklighet i afseende på hvad sjelfva rättsgrundsatsen beträfar, eller angående hvarje medborgares oafvisliga anspråk, att få föda sig medelst hvarje lofligt arbete, ett anspråk, som redan bifvit erkändt på tvenne stora fält, neml.igen jordbrukets och fabrikernas, men ännu endast itlibakahålles i fråga om handel och handtverk; man nar dessutom hela tiden allmänt haft den tancan, att Konung O car sjelf erkänner och hylar rättvisans grundsats äfven i denna punkt. Im så förhåller sig, tro vi, att Regeringen isynrerhet handlar o-ätt mot sig sjelf, om den uppkjuter afgörandet; icke derföre att de prohintiva intressena genom ett sådant uppskot kunia vinna något i hufvudsaken, men emedan en !el hop skenbart motstånd under tiden kan rbefas af pressehb, och paitiernå sälunda Lomra i en äfven i yttre och syubar matto vida karpare och mera spind ställning till hvaranra, då Vederbörande möjligen få det obehaget, it genom ett beslut autingen uppträda mera estämdt emot ett redan prononseradt och oraniseradt parti, eller också stadna vid ex hal!et, som skulle vittna om en svaghet, utan att adock göra någondera sidan belåten.