Aftonbladet – 5 juni 1846, sida 2

MMM IV. Sterny fann vid sin ankomst endast hr Laloine och brudgummen, hvilka voro sysselsatte med att påskynda tillredelserna till festen. Prosper ville att hr Laloine skulle stanna såsom sällskap åt Sterny, men Leonce påyrkade med sådan enträgenhet, alt de icke skulle bekymra sig om honom, att de återgingo till sina göromål. Hen förblef derefter ensam uti en salong, som stötte intill den stora salen, der den festliga måltiden skulle intagas, under det att svärfadern och mågen begåfvo sig till balsalen, för alt efterse huruvida allt var uti behörig ordning. Men, frågar man kanhända, är detta verkeligen Leonce de Sterny? kan, ett lejon, som så väl inser fördelen af att komma seat, skulle infinna sig före måiltidstimman, likasoro en bodbetjeut eller en lärd, som blifvit bjuden till en förnäm herre? Perpå svaras: att det verkligen är Leonce de Sterny, detta non plus ultra lejon, och vet ni väl hvarmed han sysselsätter sig under värdens frånvaro? Jo! han går rundt omkring bordet och läser hvarje kort, för att få veta hvar han skall sitta, och då han ser att han blifvit placerad emellan fru Laloine och ett annat för honom okändt fruntimmer, byter han om korten för att tillskansa sig herr Tirlots plats och få sitta bredvid Lise. Då framgången rentvättar älven de mest smutsiga handiingar och till och med nästan utplånar det löjliga, måste man gifva Leonce rätt, ty hans företag lyckades. Derpå anlände bröllopsgästerne. Efter de vanliga helsningarna och en stunds konversation, går Gobillon att tillsäga om serveringen, under det att herr Laloine qvarstannar uti salongen, för att hålla gästerna sällskap. Men Lise är säkert nyfiken att få veta hvar hon kommer att sitta och lärer icke blifva litet förvånad om hon får erfara det.