Aftonbladet – 5 juni 1846, sida 2

— Nå, Lise, tag din plats. Den ton, hvarmed dessa ord uttalades, tillkännagaf, att den talande såg sig tvungen att finna sig nöjd med Gobillons oskicklighet, och Leonce trodde att ingen misstänkte honom vara upphbofvet dertill; men då ban flyttade sin stol för att lemna rum åt Lise, besvarade hon hans belsning med en så stel uppsyn, att han genast förstod, att hon ansåg sin svåger helt och hållet o:kyldig till det begångna felet. (Forts. följer.) — EN SANN HÄNDELSE. En ung vacker aktris var på en gång älskad af två unga officerare, sor, eljest voro de bästa vänner i verlden, men, ifråga om henne, högst svartsjuka på hvarandra, Hon förstod dock en tid att bibehå!!la det goda förståndet emellan dem, genom ået hon visade sig fullkomligt opartisk, så ofta de voro tillsammans, men deremot övertygade hvardera enskilt, att han var den ende gynnade, Men olyckligtvis kunde de ej längre tiga med sin lycka; begge gjorde hvarandra nå en sarg förtroende af sin hemlighet, och begge upptogo det illa. Det naiutligaste hade varit, att fordra förklaring och upprättelse af den, som var orsaken till deras svartsjuka, men i stället fordrade de upprättelse af hvsråndra och utsatte ett möte i Boulogneskogen följande degen. Den unga aktrisen, härom underrättad, klädde sis som amazon, cch infann sig på stridsplalsvu, sörr än de. Mine Herrar, sade hon med den största theatraliska värma, då de nästen på en gång ankommo, mine herrar, jag ser på er förundran, att min närvaro här icke är er angenäm, Tro dock ej, att jag kommit bit, för att hindra er att slåss; jag kommer tvärtom, för att sjelf fordra offentlig upprättelse. J hafven begge mycket förolämpat mig; J hafvenbegge af skäl, som jag ej vill veta, antingen yppat en hemlighet eller utspridt en smädelse. Jag kommer att straffa förrädaren eller hämnas på smädaren. Med dessa ord satte hon: sig i positur, och utmanade sina motståndare. Detta tappra uppförande bragte dem till sansning; de föllo begge för hennes fötter, och begärde: förlåtelse, som de endast fingo med villkor, att glömma det förflutna och framdeles våra mera försigtiga och tystlåtna.