Aftonbladet – 5 juni 1846, sida 2

För att hindra detta, ställer sig lejonet vid dörren, som går till matsalen, säker att Lise icke skall våga passera förbi honom; ty just då hon jemte sin mor och syster inträdde uti salongen, sade fru Laloine helt allvarsamt til Sterny: — Hvad! redan anländ, herr markis? H varpå denne, med ögonen fästade på Lise, svarade: — Det är nog alt fela en gång om dagen. Lise, som anländt stolt och med glädjestrålande blickar, kände den förebråelse, som låg uti detta svar, och drog sig, försatt uti elakt lynne, till en vrå af salongen. Aldrig bade nåson med så mycken ihärdighet och af så liten anledning förstört det nöje hon väntat sig, som berr de Sterny. Hon fann Leonce odräglig och det inträffade en liten särdeles rolig komedi, då det blef fråga om att sälta sig till bords. Leonce, som på förhand de sig bakom sin stol, under det Lise sökte på andra sidan. — Der nere, ropade Prosper, visande på den sidan der Leorce var, förvånad att finna denne just der han pekade. Prosper utbytte en blick med herr Laioine, som bet sig uti läpparne, likasom han ville säga: — Min herr måg är ett nöt. Å andra sidan betraktade, fru Laloine, som räknat på att få markisen till granne, med förvånad uppsyn herr Tiriot, under det att denne, högmodig öfver den honom anviste hedersplatsen, med stolt uppsyn tog den i besittning. Lise, som varseblifvit de knappt märkbara blickar, som blifvit vexlade emellan mågen och ;värfadern, nalkades med rädda steg, oviss hvad veslut hon skulle taga. Leonce åter, med ögoren. fästade på taket, syntes hvarken se eller närka något af hvad som tilldrog sig. Denna örlägenhet tog imedlertid slut, då han hörde 1err Laloine säga till sin dotter; visste ein nlafe; etöl