ee OO HI. Sterny hade, oaktadt såväl Prosper Gobellons, Isom hr Laloines trägna anhållan, ämnat ati icke ett ögonblick qvarstanna, sedan högtidlig Iheten uti kyrkan var förbi Ehuru intagen han var af Lises skönhet och behag, hade han dock icke kunnat förmå sig att trotsa ledsnaden på ett borgarbröllop, ty han insåg ganska väl, att den enda fördel han deraf skulle draga, vore att några timmar längre få beundra det vackra barnet; men då han af Lises uttryck tyckte sig finna, att man liksom ville afskeda honom, tänkte han, och det med rätta, att det i sådant fall icke var han, som undgick ledsnaden, och då han icke ville på detta sätt låta sig affirdas, svarade han: — Jag erfar ingen ledsnad, mamsell, att uppfylla hvad jag anser passande och som synes vara angenämt för Prosper, då han sjelf vid detta tillfälle önskat min närvaro. Skulle den ej vara det för någon af sällskapet, så är det icke jag, utan er svåger, som derför bör uppbira förebråelser. Lise blef ännu en gång häftigt förargad öfver, att hafva ådragit sig dena höfligt gjorda tillrättavisning, hvarpå hon icke hade något att svara, ty Leonce lemnade henne genast med en bugning och drog sig tillbaka uti ett hörn. Lise blandade sig bland sina unga medsystrar, åt hvilkas sladder hon, helt och hållet fördjupad uti sina tankar, icke lemnade någon uppmärksamhet, ända till dess en af de unga flickorna stötte till henne med armbågen och ropade: — Ser du inte? . Hon såg upp och blef varse Lsonce, som skref under giftermålskontraktet. — Han har aftagit sin handske, sade den unga flickan med triumferande uppsyn, likasom för att lyckönska Lise, i anledning af den lexa hon gifvit den vackra markisen.