Aftonbladet – 4 juni 1846, sida 1

— Den är således nödvändig? — Jag är brudgummens vittne. — Brudgummens vittne! upprepades på alla sidor. — Ja, återtog Sterny, då han såg förvåning målad på allas ansigten, vittne åt min fars gudsop. Min far har tillskrifvit mig angående den saken, och jag har icke kunnat vägra att göra den beskedliga gossen detta nöje, hvilket han anser som en stor heder. Nu vet ni hvarom fråga är, tillade Sterny, i det han steg upp. Vi träffas i afton. Då ban höll på att gå, ropade en af hans vänner: — Hvar står bröllopet? — På min ära jag det vet. Vi skola samlas hos bruden .,... gatan Sanct Martin, vid middagstiden; klockan är redan en qvart på ett... adjö Han gick. Ehuru denna händelse icke syntes vara af någon särdeles vigt, gaf den likväl anledning till en temligen lång konversation. — Den gamle markis de Sterny, sade sonen till en välmående portvaktare, som hyste en stor vördnad för ärftliga traditioner, den gamle markis de Sterny har bibehållit rågot af den gamla adelns vana, att agera beskyddare; imedlertid vore detta ett tillfälle för Sterny, att göra sig omtyckt; men ehuru han bär ett stort namr, förstår han icke den konsten, och i stället för att visa sig vänlig och god emot det stackars folket, kommer han säkert att bedröfva dem genom en ledsen eller gäckande uppsyn, och likväl....