Aftonbladet – 4 juni 1846, sida 1

VV HH HMHMM—————jEk—--TTIl7Z 5 —-e Sterny betraktade detta barn och fann benne vacker som en engel. : — År det också er dotter? sade Leonce. — Ja, herr markis, ett bortskämdt barn, som vi hållit på att förlora genom en svår sjukdom och som vi derföre ännu måste behandla med skonsamhet. Det är orsaken hvarföre jag icke bannat henne. — Var god och presentera mig för henne och ursäkta min vårdslöshet. — Det behöfs alldeles icke, genmälte herr Laloine, bekymra er icke om denna lilla näsperla. Men Sterny var långt ifrån att vilja följa detta råd, ty han hade aldrig sett något mera intagande än detta vackra barn. Uader det bon sakta bannades af sin mor, som tycktes förmana henne att visa sig mycket anständig, kastade bon på lejonet en förstulen blick, hvaruti lå; föga välvilja, och slutande sin mors förmaningar genom en otålig åtbörd, tycktes hon vilja helt tydligt säga: Jag kunde väl tro ait han skulle störa nöjet vid vår fest!n Imedlertid begaf sig sällskapet på vägen till Mairiet, och Leonce placerades jemte madam Laloine och ett af vittnena uii samma vagn som bruden. Vägen var lyckligtvis icke ling, ty desse fyra personer befunno sig uti en icke ringa förlägen et, och Leonees kollega hade icke något annet att börja samtalet med, in den frågan: — Hvad är min here: tanka rören ie sockerfrågan?