Aftonbladet – 4 juni 1846, sida 1

ss VESSEESENENSUNENRS KREIS EESK EE Er SU ES Ar RR CR — — Likväl, sade en fyratioårig exsprätt, en förmögen liktornsoperatör, hvilken man bestred titeln af lejon och som var ganska tjock och ganska ful, samt kallade alla fruntimmer: min lilla .... likväl måste det vara roligt; det kommer säkert vackra fruntimmer dit, — Vackra, åh ja! utropade ett verkligt lejon, som man icke rätt visste, huru han tillbragte sitt lif, och som till sina egenheter äfven lade den, att vilja uppträda som beskyddare för konsten och smaken; vacker, åh ja, men det är endast : borgarfolk. — Men, mine herrar, återtog portvaktaresonen, den gamla adeln satte värde på borgare. — För fan, återtog artist-lejonet, det var fordna tiders borgare. Derefter påtände lejonet en cigarr, satte sig på en stol, placerade en dylik under hvardera benet och sysselsatte sig med att betrakta de förbigående. De öfrige lejonen skyndade sig att använda tiden med lika vigtiga sysselsättningar, och det blef icke mera fråga om Leonce de Sterny. Denne hade imedlertid anländt till gatan S:t Martin. Vårt lejon hade den dagen icke något parti uppgjordt; det var hvarken kappränning eller någon utfart till skogen, så att han icke försummade något nöje under de tvenne timmar han skulle uppoffra åt sin fars gudson, Prosper Gobillon. Om han hade ledsamt der eller på något annat ställe, var för honom detsamma. Han steg derföre af hos fjäderhandlaren Lsaloine, utan att hafva på förhand uppgjort, huru -han skulle uppföra sig, emedan han