Aftonbladet – 2 juni 1846, sida 3

ERIK JANSISKA SEKTEN I DALARNA. De båda tidningarna i Fablun hafva om några medlemmar af denna sekt en berättelse hvilken är märkvärdig nog, och icke minst deruti, att den ena tidningens belt och hållet mot. säger den andras i afseende på personernes upp. förande. Uti Tidning för Fahlu Län och Stad läses nemligen följande: . Sistlidne thorsdags afton anlände tillstaden fyra, Erik Jansenismen tillgifne, familjer från Mora soc ken, och afreste morgonen derpå till Gefle, för at derifrån med något fartyg afgå till Norra Amerika. Samma afton de hitkommo, voro Gamla Herrgårdens, så manliga som qvinliga personal i rörelse att beskåda emigranterna, och begingos våldsamheter mot dem, så att stadens polis måste kalles för oväsendets hämmande, och uppsyningsmännen ä qvarteret nödgades patrullera hela natten i grannskapet. — I sammanbang med denna notis och hvad som rörer Erik Jensenismep, får: red:r omtala följande Bögst fasaväckande tilldragelser, som lära passerat på Erik Janssons befallning i Ofvanåkers socken. Erik Jansarna derstädes lära nem!igen offrat ett lamm och en bock, vid hvilket tillfälle hela sällskapet i oskyldighetens tillstånd dansat omkring offret; men galenskapen är ej nog dermed, utan det säges att deras mästare befallt sällskapet äfven skola offra ett barn, af hvilken anledning presterskapet ansett för skyldighet att uppmana försämlingsboerna att noga efterse sina barn, på det att dessa vilddjur i menniskoskepnad ej må kunna utföra silt rysliga beslut. Dessa uppgifter har red:n erhållit af en trovärdig person från ifrågavarande församling; men skulle red. önska att få anse dem nog öfverdrifna Af allt det sistnämnda tyckes, att döma af Stora Kopparbergs Läns nya Tidning, ingenting vara grundadt: Förliden fredag tågade här genom staden en kel karavan läsare från Mora, på sin äfventyrliga färd till Amerika. Tåget utgjordes af enlång rad packlass, åtföljde af män, qvinnor och barn. En person, som kände flera ibland dem, försäkrade, att de voro rättskaffens och fromma menniskor. Ett samtal med dem var icke utan sitt stora intresse, och man fann der intet af denna förmätna näsvishet, som röjde sig i ord och åthäfvor hos deras predikant, skräddaren Blomberg. De voro godsinta, stilla och lugna, men orubbliga i sin förvillelse om syndfriheten. De öfvergåfvo nu hus och hem, ej mindre än den kära hembygden, för att ostördt få dyrka Gud efter sin tro. En af karlarna, med ett redbart ansigte, försäkrade; att han alldeles icke väntade sig hvarken guld eller maklighet. Ömkligt var emellertid, att de så begåfvo sig åstad på vinst och förlust, utan att hafva något uppgjordt om resan öfver hafvet. De ämnade sig till Gefle, och om lägenhet der ej fanns, till Stockholm. I deras sällskap Var skräddaren Blombergs hustru, en, såsom det syntes, from och enfeldig varelse, lifvad af samma tro som de andra, men mindre drifven i koosten att slå omkring sig med bibliska ord. Sällskapet bestod henne, såsom obemedlad, fri resa till Upsala, der hon var säker på att få ut sin man ifrån dårhuset.