Aftonbladet – 29 maj 1846, sida 2

TIP EN VÄL ANVÄND FÖRMIDDAG. BERÄTTELSE AF ESBJÖRN. Förmiddagssolen baddade, het och brännande, på de nedsläppta rullgardinerna till det rum, der kapten Tranhjerta och löjtnant Svanschöld hvilade ut efter en sommarbals ansträngningar. Den sednares ställning i bädden var tvungen och hopkrupen, örongåttet med ena armen tryckt under hufvudet, täcket till halfts afkastadt. Han, i hkhet med alla svagare, nervöst retliga naturer, hade lidit af den feberaktiga svallning i blodet, som kroppslig ansträngning, häftigt uppjagad transpiration, måhända äfven en öfver vanligheten utsträckt njutning af spirituosa vanligen medföra. Tranbjertas jättelika konstitution hade deremot vetat hålla stånd mot hvarje inverkan af dylika förbållanden. Utsträckt i hela sin atletiska längd, njöt han af en, som det ville synas, djup och lugn sömn. Allt omkring de båda officerarne bar pregel af en brådstörtad reträtt i bäddens famn. Der låg kastad en uniformsfrack; der hvilade, vårdslöst slängda utåt golfvet, ett par sporrbeslagna stöflor, der redo ett par byxor grensle öfver en stol. Vattenkarafinen vid Svanschölds säng stod tömd; den vid Tranhjertas var orörd. Den förre hade kastat af sig nattmössan; den sednare hade dragit ned den öfver ögonen, för att icke generas af morgonsolen. Svanschöld kastade först en dunkel, omorgnad blick omkring rummet och grep efter vattenkarafinen. Han hade dock redan förut under natten, ehuru halfsofvande, mundtligen öfvertygat sig om att den var tom. Samma er