Aftonbladet – 29 maj 1846, sida 2

på att vi fått korgar och att vi icke fått landshöfdingedömen, fastän vi ordentligt friat både i det ena och andra afseeendet. Tänk nu... ,Tro mig! Uniformen kräfver alltjemt ut sin rätt. Kunna vi icke mera få verlden att darra för vår tapperhet, skola åtminstone damerna darra för vår älskvärdhet — och våra mustacher. Apropos! Leczenskas gula lockar ha flera gånger i natt fladdrat genom mina drömmar! Jag saknar verkligen Guerras., pOch jag då! Louise Letard rider nästan beständigt volt i mina idcer. Men för att återkomma till mamsell ... Nej du! blif heldre qvar hos Guerras! Det är ett trefligare samtalsämne. Jag är dessutom öfvertygad, att mamsell icke är dig obenägen. Ha! vid den här tiden repeterar man redan i manegen! Jag ser just Chiarini med sin jätte-chambriere. Lilla Mosser var ändå icke oäfven. Men hvar djefvulen håller Håkansson till? Det tyckes likvisst vara tid, att låta Guds sol skåda våra fagra anleten. Rullgardinerna måste upp — och valten sedan! Jag förgås af törst., Löjtnanten ringde eftertryckligt på en vid sängen stående klocka. Betjenten inställde sig. Nå munsiör! hvarföre passar han icke på? Här kunde vi ju ha sofvit till i qväll? Löjtnanten befallde mig, svarade betjenten ödmjukt, att icke komma förr än jag kallades. Herrarne ville sofva ut, nämnde löjtnanten., ,Men då det dröjde så länge, borde du ha förstått af dig sjelf... fastän du begriper ingenting, det är saken. Skaffa nu fort friskt vatten.